Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
på dem, och stack hvad han fick tillbaka i fickan utan att
räkna det, kunde Tom hafva frestats till oärlighet och hade
utan minsta svårighet kunnat bedra sin husbonde; och
endast hans orubbliga redlighet, understödd af hans kristliga
sinne, skulle då hafva kunnat afhålla honom från att
missbruka husbondens tillit. Men för detta redliga sinne
utgjorde just det obegränsade förtroende, han åtnjöt, den
kraftigaste uppfordran och förbindelse till den mest
samvetsgranna ärlighet.
Med Adolf hade förhållandet varit helt annat. Han
var tanklös och sjelfvisk och inga tyglar lades på honom
af en husbonde, som tyckte det beqvämare att låta allt gå
som det kunde, än att ingripa och rätta; och i följd häraf
hade Adolfs begrepp om mitt och ditt, i förhållande till
husbonden, råkat i en oreda, som stundom till och med
oroade S:t Clare sjelf. Dennes goda förstånd sade honom,
att ett sådant sätt att behandla tjenare var både oriktigt
och farligt, och han erfor äfven ett slags ständigt missnöje
med sig sjelf deröfver, ehuru ej starkt nog för att bestämma
honom att ändra kurs; och så slog detta missnöje åter om
i ny efterlåtenhet. Han lät sålunda do svåraste fel opåtaldt
passera, i det han sade sig sjelf, att om han gjort hvad ban
bort, skulle hans tjenare ej blifvit sådana de voro.
Tom betraktade sin muntre, lättsinnige, vackre unge
husbonde med ett slags blandning af hyllning, vördnad och
faderlig oro. Att han aldrig läste bibeln eller gick till
kyrkan, att han gjorde sig lustig öfver allting och tog sig
friheter med alla, som kunde blifva föremål för hans gäckeri;
att ban tillbragte sina söndagsaftnar på operan eller teatern;
att han deltog i dryckeslag, klubblif och supeer oftare, än
som var tillbörligt, — allt sådant kunde Tom se lika tydligt
och klart, som enhvar annan, och ban grundade derpå sin
öfvertygelse, att »mas’r ej var en kristen», en öfvertygelse,
som han dock skulle varit högst obenägen att uttala för
andra, men som gaf anledning till många böner, i hans
enfaldiga stil, då han var ensam på siu lilla kammare.
Fast nog kunde äfven Tom på sitt sätt, när så lämpade
sig, uttala, hvad han tänkte, och gjorde ban då detta med
den taktfullhet, som man ofta kan finna hos personer i hans
ställning. Så hade till exempel S:t Clare, dagen efter den
söndag vi redan beskrifvit, deltagit i ett samqväm af några
glada vänner och blef hemförd mellan ett och tu på natten
i ett tillstånd, hvari kroppen tydligen egde öfvertag öfver
sans och besinning. Tom och Adolf bjelptes åt att få ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
