Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Toms nye husbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ena och än på den andra foten, under det Adolf vårdslöst
lutad mot räcket, mönstrade Tom genom en teaterkikare
med en min, som kunde hafva anstått hvilken sprätt
som helst.
o
»Ah, skäms, din valp», sade S:t Clare och slog ned
teaterkikaren, »är det så du tänker behandla en kamrat? —
Det tycks, Dolf», sade han, pekande på den sidenvest,
hvarmed Adolf ståtade — »det tycks mig, som om detta
vore min vest.»
»Ack master, den här vesten är alldeles nerfläckad af
vin — en gentleman i mas’rs ställning bär naturligtvis
aldrig mera en sådan vest som den här. Jag förstod att jag
skulle få den. Den duger för en stackars neger, sådan
som jag.»
Och Adolf böjde på hufvudet och förde med behag
fingrarne genom sitt med olja indränkta hår.
»Såå, är det på det viset?» sade S:t Clare vårdslöst.
»Nåväl, jag skaM nu visa den här Tom för hans nya missis,
och se’n skall du följa honom till köket, och tänk aldrig
på att taga på dig någon af dina vanliga miner mot honom.
Han är värd mer än två så’na valpar som du.»
»Mas’r är alltid så skämtsam», sade Adolf skrattande.
»Jag är förtjust öfver att se mas’r i så godt lynne.»
»Hitåt Tom!» sade S:t Clare, kallande in honom.
Tom inträdde i rummet. Han såg nyfiket på
sammetsmattorna och all denna prakt, hvarom han ej kunnat
göra sig en aning, med speglar, målningar, bilder och
gardiner, och kände sig som drottningen af Saba; han stod
alldeles häpen och tycktes rädd att sätta sin fot ned här.
»Se här, Marie!» sade S:t Clare till sin hustru, »jag
har skaffat dig en kusk efter din önskan. Jag kan lofva
dig att han är som en riktig likkista, lika svart och lika
nykter, och han skall köra dig som i likprocession, om du
önskar det. Upplåt dina ögon och se på honom. Nå, kan
du också nu säga, att jag aldrig tänker på dig, när jag
är borta?»
Marie öppnade ögonen och fäste dem på Tom, utan
att resa på sig.
»Jag vet, ban kommer att dricka sig drucken», sade hon.
»Nej, jag har intyg på att han är en gudfruktig och
nykter vara.»
»Nåväl, jag vill hoppas, det blir bra», sade frun, »men
nog är det mer än jag kan vänt v.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
