Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Qväkarnybygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
»Du vet, att du får stauna här så länge du vill»,
sade-Rakel.
»O, tackl» sade Eliza, »men» — hon pekade på Harry —
»jag kan ej sofva om nätterna, jag får ingen ro. Sista
natten drömde jag, att jag såg den der karlen komma in
på gården», tillade hon rysande.
»Stackars barn!» sade Rakel och torkade sig i ögonenT
»men du får ej känna det på detta sätt. Herren har skickat
det så, att aldrig någon flykting blifvit bortsnappad från
vår by. Jag är viss du icke blir den första.»
Nu öppnades dörren, och in trädde en liten, klotrund
qvinna med fryntligt och blomstrande ansigte, likt ett moget
äpple. Hon var klädd liksom Rakel i grå klädning och en
muslinshalsduk var tätt virad om hennes fylliga barm.
»Ruth Stedman», sade Rakel och gick henne gladt till
mötes; »huru mår du, Ruth?» frågade bon hjertligt och
fattade båda hennes händer.
»Utmärkt», sade Ruth och tog af sin grå hufva och
dammade af den med sin näsduk, hvarvid visade sig ett
litet rundt hufvud, på hvilket qväkarmössan tycktes gerna
vilja sitta en smula sjelfsvåldigt, trots alla strykningar med
de små knubbiga händerna, som ifrigt sysslade med att
sätta henne till rätta. Åtskilliga ostyriga hårlockar hade
sluppit fram här och der och måste nu med lock och pock
tvingas in på sin rätta plats igen, hvarefter den nyankomna,
som kunde vara omkring tjugufem år, vände sig från den
lilla spegeln, framför hvilken hon hade företagit dessa små
toalettändringar, och stod der en bild af lefnadsglädje, hvaraf
hon ock tycktes kunna dela med sig åt alla, som sågo
henne; ty hon var alltigenom en så kärnfrisk, bjertegod
och hjerteglad liten qvinlig varelse, som någonsin spridt
solsken öfver en mans lefnadsväg.
»Ruth, den här vännen är Eliza Harris, och här är
hennes lille gosse, som jag talte med dig om.»
»Jag är glad att få se dig, Eliza», sade Ruth och
skakade hand med henne, som om Eliza varit en gammal
vän, hvilken hon länge längtat efter att träffa, »och detta är
således din käre lille gosse — jag tog med en pepparkaka
åt honom», tillade hon och räckte fram ett litet hjerta åt
gossen, som kom fram, såg blygt på henne under sina
lockar och tog emot pepparkakan.
»Hvar har du din egen lille gosse, Ruth?» frågade
Rakel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
