Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Små missöden vid lagliga affärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Qvinnans lidelsefulla rop samlade snart en krets
omkring henne, och slafhandlaren förklarade med några ord
anledningen till hennes häftighet.
»Han sade mig ju, att jag skulle fara ned till Louisville,
och att jag var utlegd till kokerska vid samma värdshus,
der min man har arbete; de’ var hvad mas’r sjelf sade mig,
och jag kan ej tro han ljög för mig», sade qvinnan.
»Men nu har han sålt dig, stackars qvinna, det är intet
tvifvel derom», sade en man med välvilligt utseende efter
att hafva genomsett papperet; »han har gjort det, och ingen
kan bestrida det.»
»Då är ej värdt tala mer derom!» sade qvinnan och
blef plötsligt alldeles lugn; hon tryckte sitt barn tätare
intill sig, satte sig på kappsäcken, vände sig om och såg
tyst åt floden.
»Hon kommer att ta saken lugnt», sade slafhandlaren.
»Tösen har ruter i sig, ser jag.»
Qvinnan tycktes hafva lugnat sig, och ångaren gick
framåt; en svag, ljum sommarfläkt tycktes medlidsamt smeka
hennes hufvud — en fläkt, som ej frågar efter om det
hufvud den omsväfvar är mörkt eller ljust. Och hon såg
solskenet gnistra i gjdlne strimmor på vattnet, och hon hörde
glada och muntra röster öfverallt omkring sig; men hon
kände sitt hjerta tungt, som om en stor sten lagts deröfver.
Barnet reste sig mot henne och for med sina små händer
öfver hennes ansigte, kastade sig jollrande upp och ned
och tycktes fast beslutet att ådraga sig hennes
uppmärksamhet. Plötsligt tryckte hon barnet hårdt i sina armar,
den ena tåren efter den andra föll långsamt ned öfver det
lilla ansigtet, hvarefter hon syntes stilla sig, så att hon
kunde börja sköta om och mata barnet.
Det var en gosse om tio månader, ovanligt stor och
stark för sin ålder och kraftig i sina rörelser. Aldrig ett
ögonblick var han stilla, så att ban ständigt gaf modern
full sysselsättning med att hålla honom och akta honom för
att skada sig genom sin ständiga rörlighet.
»En präktig unge, den der!» sade en man, som
stannade ocb betraktade honom, med händerna i fickorna. »Hur
gammal är ban?»
»Tio och eu half månad», svarade modern.
Mannen hvisslade åt gossen och bjöd honom en bit
bröstsocker, som han ifrigt grep tag uti och genast
förflyttade till barns vanliga förvaringsrum, det är till munnen.
»Dugtig pojke!» sade mannen. »Han förstår sin sak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
