Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hvari läsaren finner, att en senator ej är mer än en menniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
mig ej så litet skamsen der, efter allt som nu talats och
gjorts, men jag kan sannerligen ej hjelpa’t.»
»Ditt hjerta är bättre än ditt förstånd, John, i den här
saken», sade hustrun och lade sin lilla hvita hand på hans.
»Skulle jag väl någonsin kunnat älska dig, om jag ej känt
dig bättre, än du känner dig sjelf?» Och den lilla frun såg
så vacker ut, med tårarne glittrande i sina ögon, att
senatorn tänkte, att ban bestämdt måtte vara en riktigt präktig
karl, då han kunde väcka en sådan liflig beundran hos en så
näpen varelse, — och således, hvad annat hade ban nu att
göra än att helt beskedligt gå ut och ställa om vagnen?
Han stannade likväl ett ögonblick vid dörren och vände sig
sedan om och sade litet tveksamt:
»Mary, jag vet ej, huru du kan komma att känna det,
men byrån der är ju full med saker efter — efter — vår
stackars lille Henry.» Med dessa ord vände han sig hastigt
på klacken, gick ut och stängde dörren efter sig.
Fru Bird öppnade-dörren till barnkammaren, som låg
invid hennes eget rum, tog ett ljus och stälde det på den
der stående byrån och tog sedan fram från ett gömställe
en nyckel och satte den under djupa tankar i låset till en
af byrålådorna, men hejdade sig plötsligt. De båda
gossarne, hvilka, såsom barn bruka göra, kommit efter henne,
stodo nu och följde med menande blickar hennes
förehafvande. Du moder, som läser detta, — har du aldrig
haft något sådant gömställe i någon lådä eller något
skåp, som, då du öppnat det, erinrat dig om en liten graf?
Lyckliga moder, om du ej haft det I
Fru Bird drog långsamt ut lådan. Här lågo barnkläder
af flera olika slag, högar af barnförkläden och rader af små
strumpor; äfven ett par små skor, slitna och tåstötta, tittade
fram ur ett pappersomslag. Der låg en leksakshäst och en
liten vagn, en snurra och en boll — allt minnen, som
samlats under många bittra tårar och mycken hjertesorg. Hon
satt en stund och lutade hufvudet i händerna öfver dessa
minnen och grät, så att tårarne tillrade mellan fingrarne
ned i lådan; sedan upplyfte hon hastigt hufvudet och
började med brådskande fart att söka ut de enklaste och minst
slitna af dessa plagg och samlade dem i ett litet knyte.
»Mamma», sade en af gossarne och vidrörde lätt hennes
arm, »tänker du ge bort det der?»
»Mina älskade gossar», sade hon mildt och allvarligt,
»om nu vår lille käre Henry såge ned på oss från himlen,
skulle han säkert glädja sig öfver det vi göra. Jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
