Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
»De’ ä’ inte godt att veta», sade Sam; »jäntor ä’ så
besynnerliga. De göra aldrig någe’, som ni tror de ska’
göra; de göra mest tvärtom. Qvinfolken? natur ä’ att vara
mot, och derför, om ni tänker de gått en väg, så ä’ de’
säkert, att ni gör bäst att gå den andra, och då ska’ ni
alldeles säkert få fatt på dem. Nå, för min del tänker jag
Lizzy gick lerv.ägen, så jag undrar om vi inte gör bäst att
ta den raka.»
Denna djupsinniga betraktelse om det qvinliga könets
■egendomligheter tycktes icke göra Haley särdeles böjd för
den raka vägen, och ban tillkännagaf nu, att ban bestämt
sig för den andra, och frågade Sam, när de skulle komma
in på densamma.
»Ett litet stycke fram», sade Sam, i det han blinkade
åt Andy med det öga, som var på hans sida, och tillade
allvarligt: »men jag har fundrat på saken, och nu är jag
alldeles klar på att vi ej ska’ gå den vägen. Jag har då
aldrig nå’nsin gått den. Den är otäckt ödslig, och vi kunde
tappa bort oss; — hvart vi komma, vet Gud och ingen mer.»
»Må vara», sade Haley; »den vägen skall jag ta.»
»Nu, då jag tänker på’t, tror jag jag hört dem säga,
att den der vägen är alldeles afstängd både vid bäcken och
på ett annat ställe; eller hur, Andy?»
Andy var ej säker på saken; ban hade blott hört talas
om vägen, men aldrig gått den; kort sagdt, han var strängt
taget ej sakkunnig i frågan.
Haley, som var van att väga mot hvarandra större och
mindre lögner och af utslaget bedöma, hvar största
sannolikheten låg, tyckte nu, att uppgifterna voro till fördel för
den nämnda lervägen. Han trodde sig hafva märkt, att
det första omnämnandet af denna väg hade undsluppit Sam
ofrivilligt, och dennes senare virriga försök att afråda honom
tolkade ban som en lögn, den Sam vid närmare
eftersinnande tillgripit för att ej underlätta Elizas fångande.
Således, då Sam visade på vägen, störtade sig Haley
tvärt in på densamma, följd af de båda andra.
Vägen i fråga hade i sjelfva verket i forna tider varit
en farväg ned till floden, men var nu sedan många år
öfvergifven, sedan man anlagt den nya landsvägen. Den var
öppen för ungefär en timmes ridt,1 men sedan afbröts
den af flere landtgårdar och hägnader. Sam kände mycket
väl till detta förhållande; och vägen hade verkligen så länge
varit afstängd, att Andy aldrig hört honom omtalas. Han
red derför framåt med en min af undergifvenhet och tvifvel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
