Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
fäTjan ej nu kunde gå som vanligt, hvarför hon gick in i
<ett litet värdshus på stranden för att göra några
förfrågningar.
Värdinnan, som med en stor gaffel i handen sysslade
vid spiseln med åtskilliga tillredelser för den stundande
aftonmåltiden, såg upp, då hon hörde Elizas milda och
sorgsna röst.
»Hvad är det fråga om)?» sade hon.
»Finns här någon färja eller båt nu, som för öfver till
6.?» frågade Eliza.
»Nej, det finns icke», svarade qvinnan; »båten har måst
sluta att gå.»
Elizas sorgsna och bekymrade blick väckte qvinnans
uppmärksamhet, och hon frågade vidare:
»Ni vill kanske komma öfver? — någon sjuk kanske?
Ni tycks vara mycket orolig.»
»Ja, jag har ett barn, som sväfvar i stor fara», sade
Eliza. »Jag visste ej något derom förrän i går qväll, och
jag har gått ett drygt stycke väg i dag för att hinna färjan.»
»Det här är en olycka», sade qvinnan, hvilkens
moderskänslor genast vaknade; »jag är riktigt ledsen för er
skull. — Salomon!» ropade hon genom fönstret utåt en
liten mörk sidobyggning. En karl med smutsiga händer och
klädd i förskinn visade sig vid dörren.
»Hör nu, Salomon!», sade qvinnan, »tänker karlen der
frakta öfver tunnorna i qväll?»
»Han sa’, att ban skulle fresta, om de’ kunne gå»,
svarade Salomon.
»De’ är en man, som bor en liten bit härifrån, som
tänker sig öfver med någe’ rede i qväll, om ban törs. Han
kommer in hit för att äta förut, så att de’ bästa, ni kan
göra, ä’ att sätta er och vänta. En så’n rar liten karl!»
sade qvinnan och bjöd gossen en bakelse.
Men hans krafter voro alldeles uttömda, så att han
grät af trötthet.
»Stackars gosse», sade Eliza, »han är ej van att gå,
och jag har ansträngt honom för mycket, tror jag.»
»Nå, tag honom hit in i kammaren», sade qvinnan
och öppnade dörren till ett litet sofrum, der det fanns en
beqväm säng. Eliza lade ned den trötte gossen på sängen
och höll hans händer i sina, tills han somnade. Men hon
sjelf kunde ännu ej finna någon hvila. Det var som om
«ld strömmat genom märg och ben, då hon tänkte på för-
Onkel Toms stuga. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
