Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Moderns strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
detta andens herravälde öfver kroppen, som stundom
förmår gjuta kraft i muskler och nerver och spänna senorna
som stålfjedrar, så att den svage varder stark.
Egendomens hela område, parken, skogslotten
genomvandrade hon, utan att fästa sig dervid; hon fortsatte sin
vandring, lemnande det ena välbekanta föremålet efter det
andra, utan att tröttas, utan att stanna, tills
morgonrodna-dens ljus fann henne på stora landsvägen, långt borta från
hvarje spår af kända föremål.
Hon hade flere gånger åtföljt sin matmor på besök hos
bekanta i den lilla byn T., som ligger nära Ohiofloden, och
hon kände derför vägen. Att gå dit och att undkomma
öfver Ohiofloden var den i hast uppgjorda planen för
hennes flykt; i hvad sedau skulle ske, kunde hon endast
hoppas på Guds hjelp.
Så snart åkande och ridande började röra sig på
vägen, insåg hon med denna snabba uppfattning, som ofta
åtföljer tillstånd af öfverretning och som visar sig nästan
som instinkt, att hennes brådstürtade gång och förvirrade
utseende kunde väcka misstankar och föranleda
anmärkningar. Hon släppte derför gossen ned på marken, ordnade
något sin drägt och hatt och fortsatte sedan sin vandring,
med gossen vid sin sida och med så snabba steg, som hon
trodde sig kunna våga utan att väcka uppmärksamhet. I
sin lilla packning hade hon äfven försett sig med ett litet
förråd af skorpor och äpplen, och hon tog nu de senare
till hjelp att påskynda barnet, i det hon lät ett äpple rulla
några steg framför dem, då gossen sprang efter det allt hvad
förmådde; detta konstgrepp upprepade hon gång efter
annan och kom på detta sätt ett godt stycke väg framåt.
Efter någon stund kommo de till en tätt beväxt
skogshage, genom hvilken sorlade en bäck med klart vatten.
Som gossen nu började klaga öfver hunger och törst,
klättrade hon med honom öfver hägnaden, slog sig ned i skydd
af en stor sten, som undanskylde dem från landsvägen,
och gaf honom frukost från sin lilla matsäck. Gossen
undrade och var ledsen öfver att hon sjelf ej orkade äta, och
då han lade sina armar om hennes hals och försökte sticka
en skorpa i hennes mun, kände hon, som om hennes strupe
sammandrogs, så att hon ville qväfvas.
»Nej, nej, Harry, min käre gosse, mamma kan ej äta,
förrän du är räddad. Vi måste fortsätta framåt, tills vi
komma till floden I» Och hon skyndade sig att komma till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
