Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Äkta mannen och fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
»Nej, nej, han har nog af att bära sin egen börda,
stackars gosse», tänkte hon. »Nej, jag vill ej säga honom något;
dessutom är det ej sant; missis säger aldrig en osanning.»
»Se så, Eliza, mitt barn», sade mannen dystert, »båll
nu modet uppe, och farväl! Jag ger mig i väg.»
»I väg, George?* I väg — hvart?»
»Till Canada», sade ban, höjande sitt hufvud; »och då
jag kommer dit, skall jag köpa dig fri; detta är det enda,
som återstår oss att hoppas. Du bar en mild husbonde,
som icke skall vägra att sälja dig. Jag skall köpa dig och
gossen, så sant mig Gud hjelpe!»
»O, så förskräckligt! Tänk, om du skulle bli fångad!»
»Jag låter ej fånga mig! Förr dör jag! Jag vill bli
fri eller ock dö.»
»Du skulle kanske döda dig sjelf?»
»Det lär ej behöfvas; de skola nog sjelfva döda mig,
ty aldrig få de mig lefvande nedför floden.»
»O, George, för min skull tag dig i akt! Gör intet
syndigt; bär ej hand på dig sjelf eller på någon annan.
Du är svårt frestad, alltför svårt, men akta dig! Far bort,
efter du måste det, men gör det varsamt och förståndigt;
bed Gud hjelpa dig.»
»Nåväl då, Eliza, hör nu min plan. Mas’r fick i sitt
hufvud att skicka mig här förbi med ett bref till herr
Sym-mes, som bor en qvarts timmes väg härifrån. Jag tror
han förstod att jag skulle gå hit för att säga dig det jag
nu sagt. Det skulle göra honom ett nöje, om han kunde
dermed förtreta ’Shelby-packet’, som han kallar dem. Jag
går hem igen och visar mig undergifven, förstår du, som
vore allt öfver. Jag har vidtagit en del förberedelser, och
jag har personer, som vilja hjelpa mig, och någon dag om
en vecka uugefär skall jag vara bland de saknade. Bed
för mig, Eliza; kanske skall Gud i sin godhet höra dig.»
»Ack, bed sjelf, George, och res i förtröstan på honom,
så gör du intet syndigt.»
»Nå, så farväl då», sade George fattande Elizas händer
och seende henne in i ögonen, utan att röra sig. Så stodo
de en stund tysta; derpå några afskedsord och snyftningar
och bittra tårar; — det var en sådan skilsmessa, som då
hoppet om återseende är svagt som en spindelväf —, och
mannen var borta från hustrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
