Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onegin, som så hjärtlöst lade
sin unge vän på tidig bår,
stod i sitt tjugusjunde år,
men frid och ro han icke hade,
var utan tjänst, var utan fru
och hade intet gjort tills nu.
13-
Att rastlöst flacka kring okuvligt
han drevs av vissa inre kval
(att resa kan nog vara ljuvligt,
om blott det sker av eget val!).
Han övergav den lugna härden,
sin ärvda gård, den vrå av världen,
där för hans öga ständigt stod
en minnets vålnad, höljd av blod.
Så drog han ut, den vilde fyren,
med agg i hjärta, stav i hand,
förutan mål till fjärran land,
till dess han, trött på äventyren,
kom hem igen och damp burdus
som Tjatskij* mitt i världens brus.
14.
Med ens blev trängsel, och i salen
från mun till mun ett sorl sig spred:
Följd av den barske generalen,
en dam in genom dörren skred.
Ej stel, men avmätt, ej förlägen,
men blygsam, stolt, ej oförvägen
hon tycktes. Hela hennes skick
var nobelt, öppen hennes blick.
* Hjälten i Qribojedovs karaktärskomedi "Göre ot urna", vilken
efter mångårig bortovaro i utlandet plötsligt uppenbarar sig i sin
födelsestad Moskva, vars fadda salongsliv han sarkastiskt gisslar,
så att han utpekas som dåre och till sist måste rymma fältet.
Komedien skrevs samtidigt med början av "Onegin".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
