Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tatiana ensam uppe sitter
ännu i jungfruburens rum,
med syskonbäddar fyllt, i skum
belysning av Dianas glitter.
Hon har ej sovit en minut
och ser i mörka rymden ut.
3.
För hennes öga stod så tydligt
Onegins underliga sätt,
hur han med Olga dansat prydligt
och kurtiserat henne lätt.
Det var en gåta. Tankar foro
åt skilda håll. En svartsjuk oro
gav hennes kind en högre brand.
Det var, som om en iskall hand
sig hade lagt på hennes hjärta,
som om en avgrund öppnat sig:
”O ve! O ve! Han dödar mig!
Och ändå bär jag glatt min smärta
för hans skull. Klaga båtar ej.
Jag hans?... Nej, tusen gånger nej!”
4.
Framåt, framåt med min historia!
En ny person vi skåda få.
Fem verst från Lenskijs Krasnogorja[1]
(så hette byn), där bodde då
Zarjetskij uti sitt skymunnan,
som filosofen uti tunnan,
f. d. vän av Bacchi sport,
kortspelare av värsta sort
och hjälte vid krakel på krogar;
numer han stadgat sig och var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
