Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42.
Mazurkan hörs. På oss, de gamla,
den haft en omotståndlig makt,
och väggar gunga, rutor skramla,
då tunga klackar stampa takt.
Men kavaljererna numera
på hala tiljor promenera.
På landet dansen ändå har
sin gamla goda fägring kvar.
De grova sulorna, som damma
mot slitet plank och timrad vägg,
de flinka sprången, dräkt och skägg —
allt är ännu i dag detsamma,
ty nya modernas despot
törs inte titta än hitåt.
43.[1]
Liksom när fålar på arena
vid piskrapp rusa i en ring,
så också här ungherrar skena
med sina damer vilt omkring.
Pjetusjkov här med sporrar slamrar
(f. d. krigskanslist!); där hamrar
Bujanov golvet med sin klack.
Det vimlar som i myrors stack.
Det stampas, skuttas, gnos och skrattas.
”Ju större skog, dess flera trän.”[2]
Man yr som skrämda fjäderfän,
och nu det blott prisiadkan[3] fattas.
Ack, dessa kvinnofötter små!
De trippa fram så lätt på tå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
