Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24
7.
Der satt vildinnan, fager som en vår,
Till växten mö, fast barn till sina år,
Det man för barndom kallar ömsesidigt
Hos oss, der endast lasten mognar tidigt;
Barn af en verld i barndom, utan skuld,
Brådmogen, älskansvärd och varm och huld;
Mörk som en natt, men en som stjernblank tindrar,
Ett schakt, men ett som af kristaller glindrar;
Med ögon af en uttrycksfull magi,
Och smärt, liksom en Aphrodite i
Sin snäcka, kring hvars bräddar genier skalkas,
Vällustig, som den stund då slummern nalkas,
Men full af lif, — ty på en mörklätt hy
Kom eller gick alltjemt en purpursky
Och blodet, kokadt af tropikens lågor,
Sken tvärsigenom nackens bruna skinn,
Korallen likt, som lockar dykarn in
I karmosinberg under dunkla vågor.
Så danad söderhafvets dotter var,
Och liksom skapad till en våg, som skulle
Åt andra bära deras lyckas julle,
Skymd för sig sjelf, för andra spegelklar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
