Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrivspråk, lässpråk, talspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 125
Det gäller här värkligen en princip. Frågan är den
viktiga: hvilket språk är det som bör anses innehålla normen för
vår skrift?
Rättstavningssällskapet giver på denna fråga ett mycket
konservativt, enligt min tanke ett allt för konservativt svär, när
det svarar: l as sp rake t, det uttal »som vid vårdad uppläsning
i högre stil användes av den bildade allmännheten i Sverge».
Till stöd för former som lungt, nämt kunde man
emellertid även tänka sig ett annat svar på frågan, det svar, som
troligen också de fläste skola vara benägna att afgiva: skriftens
norm bör vara det allmänna bildade talspråket. Även detta
svar synes mig dock vara oriktigt.
Mot uppställandet af lässpråket såsom det mönster skriften
har att följa kan invändas, att om denna teori varit antagen för
ett par hundra år sedan, skulle vi ännu skriva ifra för ifrån,
haver tör har, möjeligit för möjligt* krants för krans, fenster för
fönster, matk för mask o. s. v. Dylika former får man ju ännu
höra vid uppläsning ur vår gamla kyrkobibel. Jag hänvisar för
Övrigt till KNUDSENS i flera hänseenden lärorika bok om Den
landsgyldige norske uttale (1876), där man ser huru omöjligt
det skulle vara att inom vårt broderland l allo genomföra
denna teori.
Tager man åter det allmänna bildade uttalet till
bestämnings-grund för ortografien, så bli svårigheterna ej mindre. Med ett lungt,
ett nämt måste då ovillkorligen följa ett //’// gängs, ett namsdag
— former, som Rättstavningssällskapet endast genom en
inkonsekvens kan frånsäga sig. Vidare måste punkt tecknas pungt,
neutrum af blank skrivas blangt, supinum af stänka bli lika med
supinum af stänga o. s. v. Om auktoriteter behövdes, kunde för
det lika uttalet af sådana former citeras RYDQVIST, SUNDÉN m. fl.
Svensk och färsk skulle bilda neutrum svenst, f är st; man har
dessa former redan i medeltidsskrifter (svcenst, fcerst RYDQVIST
IV, 409). Af Uppland skulle bildas ett adjektiv upplänsk och
neutrum därtill skrivas upplänst. Former som Kaleps, genitiv af
Kaleb, i tis taks eller tis tas för i tis d ag s} dålikt eller dålit för
dåligt skulle också bliva regel.
Nej — rättstavningens utgångspunkt måste ligga i det af
skriften oberoende, noggrannast möjliga samtida
uttalet. Med andra ord: Man bör skriva så, som en person med fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
