Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hj, lj, dj, skj, stj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO6 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
Alltså många goda namn emot förändringen. Och i
sådana frågor har den som säger nej obetingadt vitsord mot den
som säger jå. Annars stå visserligen ansedda språkmän också
på den motsatta sidan, framför allt LYTTKENS och WULFF, som
•emellertid icke vilja ändra den gällande beteckningen, ehuru de
ej erkänna dj som högsvenskt uttal. Vidare också FLODSTRÖM,
hvars auktoritet dock minskas därigenom att han stöder sitt
påstående att d icke »bör» höras i dessa prd på teorien att */här
försvunnit samtidigt med att göra från ett äldre uttal djöra blev
till jör a — en teori som faller inför det faktum, att finnarna
ännu uttala djup men däremot säga jör a.
Om man blott erkänner så mycket som det, att man kan
i högtidligt tal behålla d framför j utan att ett sådant uttal låter
tillgjordt och pedantiskt, så är därmed också hvarje
ändrings-anspråk i detta hänseende tillräckligt vederlagdt. Och att man
i högtidlig stil icke blott kan säga djävul, - djärv o. s. v. utan
också mången gång värkligen gör det, därom kunna meningarna
knappt vara delade. Stundom faller en litet olika skuggning Över
betydelsen, allt efter som det ena eller andra uttalet väljes: djävul
är t. ex. ett något mindre »fult ord» än jävul^ det är liksom
svept i en lätt eufemistisk slöja. På samma sätt höres d lättare
i det mera patetiska odjur än i hvardagsordet djur. Att djäkne
enligt LYTTKENS och WULFF snarare än de övriga orden uttalas
med d, förklarar KOCK riktigt däraf att ordet i många trakter
af vårt land ej är fullt folkligt. För min del uttalar jag af
liknande grund alltid d \ djärv; ordet tillhör ej det folkspråk,
under hvars inflytande jag uppvuxit.
Med rätta betonar LINDER vikten däraf att — såsom också
FREUDENTHAL intygar — hela det bildade Finnland uttalar dj.
Det går ej an att här skjuta vårt syskonland ut ur räkningen
genom anmärkningar om att det nu i vissa fall börjat gå sin
egen språkliga väg. Så länge d^nna ej mer än hittills skett
aflägsnar sig från den vi vandra, har Finnland alldeles lika rätt
att rösta med i svenska språkfrågor, som hvarje i
befolkningsantal eller social och literär betydelse motsvarande del af vårt
eget land. Så kunna Englands och Amerikas språk i rätt många
småsaker skilja sig från hvarandra — i det stora hela är
utvecklingen dock gemensam. Icke så få ursprungliga »americanisms»
ha efterhand vunnit erkännande som god engelska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
