Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologisk och fonetisk stavning - Ideografiska element i skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indragningsstat, på samma gång som det tillstädjer att, enligt
gammal sed, de två enkla ljuden tj och ng, till någon tid jämväl
sj, få företrädas af dubbel-vikarier.
Men såsom den enda fullt berättigade ortografiska regeln
gäller numera allmänt den sats, som Lundell på ett konkret
sätt formulerar så: »a tecknas med a, b med b, d med d o. s. v.
hela raden till slut».
Det fordras nästan mod att uppträda med invändningar mot
en af så många och så skickliga försvarare dag efter dag
förkunnad lära. Och dock tror jag mig kunna visa, att man genom
ett ensidigt fasthållande af den nämnda, visserligen i de flästa
fall ganska goda regeln icke sällan kommer till en mycket
onaturlig, mycket opraktisk, mycket ofolklig skrift.
Man talar med beklagande eller ömkan om kineserna, som
ha att dragas med ett skriftsystem, hvars teckens mängd uppgår
till dubbelt så många tusental, som vårt alfabet räknar tiotal.
Så går det, säger man, när ett folk låter skriftens uppgift vara,
ej att återspegla det talade ordet utan fastmer att uttrycka
själva begreppet. Och för att vara så litet kines som möjligt
uppställer man därför teorien, att skrivspråket icke alls bör ha
någon självständighet i förhållande till talspråket. Det är
fullkomligare, ju mera det blott är en skugga som viljelöst följer
talet i fjäten; det felar för hvarje gång det dristar att gå sin
egen väg.
Särskildt när det gäller lämpligheten eller olämpligheten af
olika beteckning för att skilja likljudande men till betydelsen
olika ord, såsom jagt och jakt, tröttna framtidsortograferna icke
att betona, att vår skrift just i motsats mot kinesernas har ett
rent fonetiskt, icke ett ideografiskt syfte.
För att till en början få denna sista fråga något belyst,
kunna vi genast vända oss till de tre herrarna Erixon, Ericzon
och Ehriksoon; det kan vara af intresse att höra, hvad personer
med ett visst mått af ortografisk fantasi tänka om
»ordskillnadsprincipen».
Jag vågar taga för afgjordt, att de alla tre skola vitsorda,
att det understundom är nyttigt att i skrift förmå skilja det som
i ljud är lika; de skola helt visst upplysa, att de just på denna
grund skriva sina resp. namn så som de göra. Vi teckna oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
