Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hållet skilda språk kunnat uppstå. Men språket ej
blott kunde, utan måste blifva »ein Proteus auf der runden
Oberfläche der Erde.» Lika litet nemligen som menniskorna
ursprungligen äro vare sig Rousseauiska skogsmenniskor utan
allt medvetande, hvilket skulle upphäfva möjligheten af
språket; eller Hobbesiska vargar utan all sammanhallning,
hvilket skulle upphäfva möjligheten af ett för flera gemensamt
språk; lika litet äro de beskedliga lamm, som beständigt
bräka det ena med de andra, hvilket skulle upphäfva
möjligheten af språkens flerhet. Menniskor kunna bilda sig nya,
från öfrigas skilda seder, vanor, språk; de kunna lära sig
hata så väl som älska. Och det är just familje- och
na-tionalhatet, som skapat språkens olikhet.
Det anförda må vara nog. Det visar, att Herders
reform af språkfilosofien ej var tillräcklig att pa ett
tillfredsställande sätt lösa hennes hufvudfrågor. Herder gaf
språkfilosofien plats inom psykologien, och der har hon efter hans
tid behandlats af alla de filosofer, som egnat henne någon
uppmärksamhet. I ingen utförligare framställning af
psykologien saknar man numera en afdelning om språket. Men
det ligger i sakens natur, att der lika litet som hos Herder
det verkliga språkets eller språkens uppkomst och tillvaro
kunna förklaras. Språkförmågans beskaffenhet, hennes
väsentlighet för menniskan o. s. v. må med en förbättrad
psykologi i allmänhet numera vara fullständigare utredd, än hos
Herder kunde vara fallet; möjligheten af detta språk, språkens
väsende, deras flerhet o. s. v. äro ämnen, hvilka ej genom
någon nyare psykolog vunnit mera tillfredsställande
utredning än genom Herder. Ma vi t. ex. rådfråga den
berömdaste af dem alla, Hegel.
Menniskan, säger Hegel, måste befria sig från sin
bundenhet af denna bestämda kropp; i sig är hon nemligen ej
blott en inom den individuela organismen bunden själ, utan
fri ande. Men dertill erfordras, att hon objektiverar sig,
för att komma till medvetande om sig sjelf, för att blifva
fri ande, ej blott i sig, utan äfven för sig. Menniskoanden
är nu en gång sådan; han kan ej komma till att tänka sig
sjelf, utan att hafva förestält sig såsom något utom sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
