Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omväxling: röstens mångskiftande tonfall och
hastighetsgrader, blickar, miner och åtbörder. Skriftspråket
däremot måste söka omväxlingen nästan
uteslutande i ordval och konstruktioner, ty bruk af olika
stilar och sådant förslår ej långt.
Hvad särskildt angår den lugna, sakliga
normalprosan i jämförelse med det lifliga, personliga
samtalsspråket, så hafva vi redan sett, att den förra
i regeln måste försaka många syntaktiska former,
med hvilka det senare fritt växlar: utrop, tilltal,
uppmaningar, frågor och svar. Normalprosan, som
nästan helt och hållet inskränkes till
påstaendesatserna, måste alltså inom detta trånga område
tillvarataga och utveckla alla möjligheter att
åstadkomma omväxling.
Detta har också normalprosan – och vårt
skriftspråk i allmänhet – verkligen gjort; vår skrift
har för närvarande att uppvisa en stor mängd ord,
åtskilliga ordformer och rätt många
konstruktionssätt, som alls icke eller åtminstone icke gärna
brukas i det lediga samtalsspråket, och hvilka således
kunna kallas för skriftspråkets privategendom, ett
afskildt kapital, som det kan bruka jämte det med
talspråket gemensamma.
Men dessa skriftspråkets privata tillhörigheter,
med hvilka det kan åstadkomma större omväxling,
äro naturligtvis, eftersom de icke (eller knappast)
tillhöra vårt lediga talspråk, icke heller fullt
lefvande och lifaktiga, utan måste anses vara
jämförelsevis stela och konstlade. De kunna visserligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
