Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (början)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymford, både i tillropsform och annars, skola vara
sällsyntare i det högre samtalsspråket än i det lägre,
och att de skola så godt som alldeles saknas i
mellanprosan. I låg- och högprosan kunna de
naturligtvis förekomma, uti den senare dock endast i
strängare urval.
Hvad angår tillrop och tilltal i allmänhet, böra
vi först anmärka, att vi i talet begagna oss ej blott
af ord för att väcka en annans uppmärksamhet och
inleda ett samtal. För detta ändamål hafva vi också
till vårt förfogande kroppsrörelser, såsom en nick,
en blinkning, en vink, en knuff, ett slag på axeln,
och dessutom åtskilliga ljuid, som kunna anses blifva
tillfälligt adjungerade till våra ordinarie tjänare,
orden. Hvar och en af oss har ju sitt egendomliga
sätt att harkla, hosta eller brumma, och detta hans
sätt igenkännes utan svårighet af hans närmare
bekanta. Om jag nu ett stycke framför mig på
gatan får se en god vän, med hvilken jag önskar
tala, så kan jag underrätta honom om min önskan
genom att ljudeligt harkla, hosta eller brumma på
mitt eget vis, men helst med något visst afsiktligt
i tonen. Noga taget betyder då lätet: »Jag, din
vän N. N., kommer efter dig och vill tala med
dig.» Det var därför icke så osannolikt, som det
kunde låta, när en göteborgare en gång berättade,
att han samma dag på morgonen hade »hostat opp
en dörr».
Sätten att, då man önskar tala, väcka
uppmärksamhet, äro ju för öfrigt af ännu flera slag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
