Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första är en prick, det senare ett streck: denna
definition menar jag, är så god som tusen andra.
Men en annan fråga är: hvartill tjäna punkt och komma?
Jag har hört denna fråga röras af fruntimmer och af
okunniga. Detta är ej en smädelse; jag ber för allting att de
tingen måtte få vara två.
De okunniga äro fiender till punkt och komma af samma
skäl, som de äro fiender till alfabetet. Ty så klart som Isai
födde David, och David födde Salomo, och Salomo födde
Rehabeam, så klart föder alfabetet böcker och skrifter. Och det
är dessa, som de tomma hjärnor göra den äran att hjärtligast
af allting hata.
Fruntimren åter anse punkt och komma blott som ett
slags alfabetisk lyx. Deras lätta fattningsgåfva gör, att de
finna dem umbärliga, att de handtera dem, som om de aldrig
vore till. Njut en gång det nöjet att höra dem läsa en bok
eller det vida större att få läsa deras brefväxling! Ni skall
finna, att placeringen af punkt och komma besvärar dem
nästan ej; det är blott de själfva och en högre intelligens, som
veta, både hvar de se och huru de nyttja dem; också (det
ingen karl skulle göra dem efter) läsa de hvarandras bref som
vatten och förstå dem – förmodligen.
Det är allenast vi maskulina läsvurmar, som finna oss i
behof af principer för språket, af tecken för ögat, af uttryck
för örat, af reda för begreppet, af hvilostunder för tanken
men si, hvad angår det örninnan, att mullvaden väl skulle
behöfva glasögon?
Nå, häri finnes ju intet, som de nutida
svenska damerna behöfva taga åt sig.
Man torde i allmänhet hysa den föreställningen,
att skiljetecken i skrift motsvara pauser i tal.
Visserligen är detta en sida af deras uppgift, men
ingalunda den enda; vore det så, skulle vi icke
behöfva så många olika skiljetecken, som vi nu ega;
vi skulle t. o. m., i likhet med många af
medeltidens skrifvare, kunna nöja oss med punkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
