Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgör dessa föreläsningars hufvudsakliga föremål.
Jag måste nämligen uppställa vårt bildade, otvungna
samtalsspråk såsom bakgrund för att kunna
någorlunda fullständigt skildra skriftspråket (särskildt
»normalprosan») i dess egendomligheter, och därvid
är det lika viktigt att lägga märke till de
egenskaper, som finnas hos talspråket, men saknas hos
»normalprosan», som att framhålla de egenskaper,
hvilka »normalprosan» ensam eger.
Nu är det så, att samtalsspråket, på det hela
taget, har att uppvisa större rikedom på
uttrycksmedel, större omväxling, frihet och själfsvåld.
Vidare är ju vårt samtalsspråk mera primärt och
ursprungligt, vårt skriftspråk (särskildt normalprosan)
mera sekundärt och afledt; detta har visserligen
vunnit en relativ, icke ringa själfständighet, men
har dock sina rötter i vårt talspråk och är ännu
till väsentlig del beroende af detta. Och hvad
angår så väl lågprosan som högprosan (jämte poesien),
skola vi finna, att dessa i många afseenden stå
samtalsspråket närmare än hvad normalprosan gör.
Hög- och låg-prosans egendomligheter kunna alltså
klarare framträda för oss, ju fullständigare vi, till
jämförelse med normalprosan, teckna dennas
motsatta pol, samtalsspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
