Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Närmare fastställande af uppgiften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språk. Det är tid, att vi nu gå skriftspråket något
närmare in på livet för att tillse, i hvad mån det
består af olika arter, samt huru dessa arter förhålla
sig till hvarandra och till öfriga existensformer af
språket.
Vi kunna utgå från de definitioner på talspråk
och skriftspråk, som meddelas af Nordisk familjebok.
Där heter det:
»Talspråket (talet) är ett språk i första hand d. v. s. ett
direkt tecken för föreställnigen. Annorlunda med skriftspråket
(skriften), som är ett språk först i andra hand, enär det
direkt endast åsyftar att vara ett tecken för talspråket, således
tecken för ett tecken.»
Passar nu detta fullkomligt in på våra moderna
språkförhållanden? Är allt, hvad vi kalla för nutida
svenskt skriftspråk, verkligen blott ett återgifvande
af nutida svenskt talspråk?[1]
Eller är ens det,
som vi företrädesvis och uti inskränktare mening
kalla skriftspråk, endast en trogen afbildning af
det, som vi företrädesvis och uti inskränktare mening
kalla talspråk?
Nej. Med svenskt talspråk mena vi företrädesvis
den språkform, som bildade svenskar använda,
när de lätt och otvunget samtala med hvarandra.
Men säga vi om någons samtalsspråk, att »han talar
som en bok», eller »han talar så, att det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
