Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geogRAfEN FråN rAVeNNa och konG AlFrEd d. stoRe. 379
egentl, motsvarande latin, numen) samt, för att visa deras mythiska
karakter, de med de förre alldeles lika ställde: Norr, Söder, Öster och
Vester, hvilka uppburo himlens fyra hörn. Till samma mythiska sällskap
torde väl ock böra räknas dvärgarne Brokr och Sindri, som smidde
galten Gullinborst, Odens ring Draupner och Thors hammare Mjölner;
Dain ocli Nabbi, som smidde Freyas gält; Fjalar och Galar, som dräpte
Kväser; Dvalin, Alfrik, Berling och Grer, som mot njutandet af Freyas
ynnest, åt henne smidde smycket Brising. I de fantastiska sagorna,
dem jag skulle vilja kalla äfventyr, finna vi samma mythiska
uppfattning af dvärgarne, ofta med samma namn som i den rena mythologien.
Dit höra t. ex. Andvare, hvilken som gädda lefde i den efter honom
nämda forsen och, af Loke langad, lemnade Fafnerskatten och
Andvare-naut., hvilka medförde så olyckliga öden för Sigurd Fafnersbane, för
Völsungar, Niflungar, Gjukungar, m. 11.; Durin och Dvalin, som åt
Svafurlain smidde svärdet Tirfing; Sindri, som åt Thorsten Vikingson
gaf den knif, hvar med han dödade Ötunfaxe, då han vann skeppet
Ellida; Alfrik, som smidde svärden Nagelring och Ekkisax; Lit, som
åt An bågskytt smidde en väldig båge och tre underbara pilar; samme
l"-it eller någon hans namne, som för spetälska botade Viking,
Tlior-stens fader; ocli ytterligare en Lit, som af Eolf Krake fick i gåfva
Finveden; Regin, som smidde svärdet Gram åt Sigurd Fafnersbane,
w. m.
Sist anförda namn påminner om en annan sida af dvärgarnes
historia. Regin, som omtalas i Voluspa, säges i Sigurdarqvida och
flerstädes vara dvärg; men hans bror, Fafner, kallas än jätte, än drake;
jättar och dvärgar förblandas ofta i äfventyren, både de äldre och de
yngre. Sådant har ock Hyltén-Cavallius fullt riktigt framställt
förhållandet vara i folksägnerna (se ofvan). Detta antyder att de omtalade
moderna folksägnerna ega samma mythiska uppfattningssätt af
dvärgarne, som det som genom går äfventyren.
Men i äfventyren förekomma äfven ganska detaljerade menskliga
attributer för dvärgarne; anthropomorfisinen har börjat och något
utvecklats. Så t. ex. talas om menskliga känslor hos dvärgarne,
familjelif och barn; i ] kap. af Hedins och Ilögnes saga säges med afseende
på dvärgarne som smidde Brisingamen: I Asien funnos då för tiden
någre män, hvilka bodde i granskapet af Odins slott, Asgård; sådane
man de voro, kallas nu dvärgar. De bodde i klippor, men hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
