Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 soldottren. mjölkning böejås. hunden
månen och sitter der ännu; till skam ocli minne af sin illbragd mot
renarne sitter lian der med ett renkorn i ena handen, och sitt till straff
här för afslitna hufvud håller han i den andra, som kan ses af hvar
och en som har goda ögon.
Njavvis-enes renar ökades. Hon och gossen räckte ej till att sköta
den ständigt växande hjorden. Flickan är menniska; hon togs till hjelp.
Men hjorden ökades än mera; han blef dem öfvermäktig; de hunno
icke flytta efter betet och binda renarne; största delen måste släppas lös.
Menniskorne ökades, köttet räckte icke för alla. Himla-fadren hade
i clen lyckliga tiden gått till de af mjölk fylda källorna och långs
elf-varna, då de runnö af fiskars mjölke, rom och kött. Då hade han tagit
af källornas mjölk och gömt denna; nu framtog han henne och spridde
der af i ren-kornas spenar, befallde gossar och flickor att sträcka sina
lemmar, sina fötter i språng, att utpressa svetten, för att hålla samman
och drifva till kåtan, till tömning de nya, de rörliga mjölk-källorna.
Så lärde man sig mjölka. Och då mjölken är himla-fadrens gåfva, får
man icke kasta bort något der af. Spiller man af ovårdsamhet något,
skall man korsa der öfver med högra foten. Dock må man ostraffad
vid mjölkningen slå litet ut på marken åt "skinnaren", åt Attjis-enes
hjord, ty denna skall ock hafva föda.
Henhjordarne ökades; då de ströfvade kring blefvo renarne
skyggare. Fåfängt försökte de glada, de kyska gossar och flickor att drifva
dem, att hålla dem till samman; renarne skingrades dock. Då sade en
vacker dag hunden:
"An, jag arme, fnaskar smulor
upp vid kåtan blott, vid jagten;
gif dertill en skopa köttspad,
blott en liten kokse ren-mjölk,
blott af blod, kött, ben en smakbit;
troget då skall Er jag hjelpa,
troget hålla hjorden samman".
Så blef hunden anställd i menniskans tjenst; han drifver renarna
samman, han vädrar upp spåren af de förkomna, han skyddar hjorden
mot vilddjur, han är Same-folkets bäste vän och tjenare. Och lian är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
