Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
’solsonen’
man trängda texten. Der och hvar finnes ock i noter ett eller annat
prof på den lapska texten, för att angifva metern och alliterationerna,
hvilka icke kunnat i akt tagas i öfversättningen.
Peivebarnen suongah jelitanasan maajisn.
(Solsonens frierier i Jättarnes land. ’)
Glese voro svenner fordom,
flickor allt för få för männen
(nämligen à solsidan, bland dess falle).
Der en man sin hustru famnat,
der sitt blod med hennes blandat.
Modren gifvit di åt gossen,
starke gossen badat, fostrat.
När han vaggan från sig sparkat
han i arf af aflarn hade
spänstiga och starka senor;
aflarinnan hade ljutit
vett i Kalla-söners ättling. 2)
En sägen har sagt,
en saga har sjungit: 3)
fjerran bortom fasta stjernan, 4)
vester ut om sol och måne,
fanns i lafvar guld och silfver,
ärilstenar, sänkestenar; a)
guldet blänker, silfret skiner.
Jöklar sina bilder spegla;6)
solar, månar, stjernor skina,
le åt sina spegelbilder.
Solens son sitt fartyg löser,
tar om bord förnämste männen.
Vinden uti seglen blåser,
sjö-rå’t drifver båten framåt;
vågorna fly undan männen,
rullande de vrida styr-årn’;7)
östanvinden bringar båten
förbi månen, förbi solens
glänsande och runda skifva.
Sol och måne blifva mindre
än den fasta stjernan, denna
större blir än stora solen,
rodnande med andra strålar,
bländande med annat skimmer.
Ar de höllo på att segla,
slogo vågorna mot skeppet,
klämtade mot färjan böljor.
Sist ur vågen stiger landet,
sist sig öppnar jättestranden,
skymtar fram för ögat, glänser.
Jättens unga dotter, blinde
gubbens enda sömmarinna,
vid ett näfverbloss på stranden
tvättar kläder, knackar, klappar,
gjuter sakta, låter rinna
vattenströmmar.
(När hon ser främlingen nalkas afbryter hon
sin sysselsättning och gör sin toiletl:)
Glättar barmen,
den förskönar och försötmar;
’) Originalet är af A. Fjellner antecknadt från Tornio Lappmark efter Lappen Leuhnje.
Soleus söner, solsidans folk, siiger F., bebodde förmodligen södra delen af Hög-asien.
Den ofvan, nordligt, liggande kallades nattsidan, folket nattsidans söner.
2) Kalla barnei maddon viaddaj: man skulle kunna kalla dem "karla-söner". De härstamma
från Soldottern, om hvilken här nedan se "Peijen neida"; de uppfunno skidor, de jagade
och tämjde elgar och upphöjdes — "på det sagorna icke skulle glömmas" — till himlen!
Der äro de Orion; Carla-vagnen är deras båge: deras elgar träffas i Cassiopea; i Jupiter:
blank-elgcn; i Venus: färgskiftande elgko; i allmänhet i planetcrne, hvilka siigas vara unge
elg-tjurar, vid brunst-tiden bortkörde från hjorden af de gamle; sjustjernan är deras njalla,
0. s. v., allt efter Fjellner. Friis (Mythol., sid. 84) kallar Orion skeppen; Cassiopea
rentjuren; sjustjernan jungfruflocken. Eskimåerne kalla stjernorna i Orion: de borttappade,
ocli berätta i en sa<j;a att de äro siil-jägare som icke hittat hem. (Tylor, Primit. culture,
1, sid. 2G3.)
3) Egentligen andats. Ojemn meter i originalet.
4) Nuoratun nasti. den fastnaglade stjernan, nordstjernan. Bolte-navle, nord-nageln. Friis.
6) "Aijan kedge", egentligen larfars-stenar. Så kallades med vidjor ombundna stenar, som
fasthöllo näten vid sin plats i sjön. Sången tycks antyda att de, liksom ärilstenarne, i
jättelandet voro af ädla metaller.
6) I hafvet. Detta häntyder på glaciererne långs någon hafskust; den norska?
7) Mel a = en bred åra, bunden i aktern på båten, att styra denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
