Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björnens namn. rjörn-jagten.
dring i Lappland. Han kom då till en myr, så djup att lian ej kunde
genomvadas. Gud kallade vargen att bära sig öfver, men denne sade
sig ej ha med saken att göra, ty ban var icke skapad af Gud; renen
var hungrig och hade ickc tid; björnen gick sjelfmant fram och hjelpte.
Gud gjorde derföre vargen fogelfri, renen alltid orolig och ständigt
arbetande för menniskan; björnen fick i belöning lof att sofva under de
hårdaste, kallaste månaderna af året. Förmodligen har II. denna
historia af Petr. Læstadius, som lång tid var samman med honom.
Liksom vargen har björnen en mängd lapska namn: qvoptja eller
gnoftsa torde vara det ursprungliga generiska namnet på lapska och bire
eller bård förvridning af det svenska; änak heter hannen, mingeles bire
eller kussnjepele honan, hernals ungen. Men utom dessa har han Hera
smeknamn; några börja med berg, puolde, der han gerna håller sig:
puolde-aija = bergsfar, puoldakats = bergsbon, p. podnje = bergsgubben,
jmol-dossek = bcrgsskorfvcn (Fjellström), jw-olda-tsobbo = bergsgrodan; dess
utom: muodda-aija = far i skinnpelsen, ruomsek = mossingen eller
ruovisekalles = moss-gubben, suokok = tjocken, tarfok = svarten,
vari-aija = klok-far, o. s. v.; mera poetiskt: passe-vaitse = heligt vildt,
Guds hund, eller "skogsbonden, såsom husbonde öfver alla djur" (Rehn).
Fjellström, soin omtalar en del af dessa namn, säger ock att alla delar
af björnens kropp hafva särskilda benämningar, afvikande från dem som
brukas om andra djur.
Detta om namnen; nu om jagten, som denna fordom bedrefs och
de ceremonier som i akt togos ända till 1780, då L. L. Læstadius
säger, att prestens i Qvikkjokk fru deltog i de upptåg, som följde efter
jagten (Friis, Mythol., sid. 164).
Som bekant är, ringas björnen om hösten; d. v. s. man kringgår
då det ställe, der björnen lagt sig sedan första snön fallit och sedan
man dervid funnit att inga spår leda ut från den uppgångna kretsen,
får man cn ungefärlig kunskap om hvar björnen tagit sin vinter-bostad;
han lemnas der i ro. I mars—april går Lappen på snön ut att döda
björnen. Så sker nu, så skedde äfven förr; men då med följande
omständigheter. Den som ringat björnen gick i spetsen för samlade
slägtingar och vänner ut på jagten, sedan de till samman förrättat offer, sjungit
oeli trummat. Björnen uppsöktes och angreps i sin håla och stacks med
spjut. — När björnen var fälld sköto alla närvarande sina skidor öfver
honom för att visa det ban var öfvervunnen och för att lian icke skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
