Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Gamla religionen: större gudomligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
224 deras dyrkan och offer till dem.
och fall, samt hjelpa qvinnorna vid deras menstruation. Så äfven
Forbus (blad 5).
Hvad denna Uksakka för öfrigt angår, förmäler Jessen (sid. 21),
att hon äfven var lärarinna i att handtera båge och bössa, samt höll
till vid kåta-ingången (uks, juks = dörr), hvarest vapnen uppställdes
och offer af mat och dryck skedde till henne. Sarakka, hvilken ban
jemför méd Venus, höll till vid eldstaden, der ännu mera offringar
utgötos, ty hon skulle hafva sin del af allt, särdeles dryckesvaror. Hon
var städse i Lapparnes mun och hjerta; ti.ll henne stäldes deras böner;
henne tillbådo de i alla sina förrättningar och angelägenheter samt höllo
henne för all sin tröst och tillflygt. Kort sagt: Sarakka var först och
sist, den käraste och pålitligaste, hon ärades och tillbads af alla högt
och framför alla andra gudar. Hvad de än åto och drucko blef hon
alltid ihogkommen; till henne gjorde de löften och bragte henne offer.
Men förnämligast påkallades hon af hafvande och i barnsnöd stadda
qvinnor, och cn eller annan Lapp uppslog mot barnsängs-tiden strax
vid sin egen en särskild liten kåta, bestämd till bostad åt Sarakka.
Barns ängs qvinnor drucko sarakka-vin och åto tillika med närvarande
väninnor sarakka-gröt *), när de voro förlösta. I denna gröt nedsattes
tre pinnar, en som var klufven och på hvilken hängdes 3 ringar; en
som var svart och en tredje som var hvit. Dessa lades sedermera 2—3
dygn under juks; fann man då den svarta pinnen vara borta, trodde
man att modren eller barnet skulle dö; var der imot den hvita borta,
skulle bägge lefva. Kildal berättar (sid. 470) att, om det födda
barnet var gosse, i gröten lades en miniatyr-båge och pil, hvilka sedan
upp hängdes vid barnets vagga. — Öfver dessa åkkor, hvilka äfven v.
Westen kände, är ban högeligen förgrymmad och Sarakka kallar ban
"barnmorskan från helfvetet". Då de andra akkorna nu mera icke
kännas ens till namnet, säger Friis (Mythol., sid. 93) att Sarakka ännu i
de lapska sagorna ofta förekommer, men under namnet
Gieddagäts-g alg jo, hvilken skildras som en mycket gammal klok gumma, af
hvilken man under svåra omständigheter kan få hjelp. Hon bor dock icke
nu mera vid härden, utan vid gieclde-gätjc = utkanten af den odlade
marken. Identiteten anser jag dock för min del högst tvifvelaktig;
hon synes mig vara cn från de nordiska grannarne hemtad fé. Men då
*) Delta påminner om norna-greytur (norna-gröten), hvilket är namnet på den första mat
barnsängsqvinnorna ii Färöarna förtära efter förlossningen. Ant.Tidskr.184i)—51, sid. 308.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
