Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Utseende och kroppsbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lapparne se tidigt gamla ut. 175
kägla pä det värkande stället och antändes med en sticka. Antänd
brinner hon småningom ned till huden; hon borttages icke, utan får
sjelf affalla. Ar smärtan, det oaktadt, stark, förnyas experimentet
eller påsättas liera. Spritter käglan bort med explosion under
bränningen, anses det vara ett lyckligt tecken, och kuren förnyas ej. —
På samma sätt beskrifver Högström (sid. 164) saken; äfven Leem
omtalar honom (sid. 378). — Det uppkomna såret får läkas af sig sjelf, går
ofta mycket länge öppet och lemnar outplånliga ärr, hvilka man icke
sällan får se än här än der på Lapparne; ett älsklingsställe är gropen
mellan tummens och pekfingrets mellanhands-ben. Det är en verklig
"moxa" och af det smärtsammare slaget, enär hon brinner så långsamt.
— Alldeles lika dana brukas af Samojcderne (Castrén, I, sid. 206.)
Oaktadt Lapparne, som sagdt är, njuta af en god helsa och sällan
äro sjuke sedan de väl hunnit ur barndomen, och fastän de ofta nå en
hög ålderdom, tager tiden temligen snart på dem, och af utseendet har
man svårt att bedöma åldern: de se efter våra begrepp vanligen äldre
ut än de äro. Synnerligen är detta händelsen med qvinnorna, hvilka
såsom unga icke sällan hafva ett godt och täckt utseende, men såsom äldre
ofta äro vederstyggliga. Linné (Lachesis I, sid. 144) och P. Læstadius
(II, sid. 344) lemna hvar sin beskrifning på gamla Lapskor, af den
drastiska beskaffenhet, att åtminstone en väl förtjenar här införas; vi välja
Linnés: "Till en början visste jag icke om jag hade en man eller qvinna
för mig. Jag tror knapt att någon poetisk beskrifning af en furie kan
motsvara det intryck denna Lapplands-skönhet gjorde. Hennes statur
var liten. Hennes ansigte gick i det mörkaste brunt af rök. Hennes
ögon svarta och gnistrande. Hennes ögonbryn svarta. Hennes
beck-svarta hår hängde löst kring hennes hufvud och på detta bar hon en
röd mössa. Hon hade grå kolt och från hennes hals, hvilken liknade
grodskinn, nedhängde ett par stora, sladdriga bröst af samma slags
bruna hy, men omgifna för prydnads skull af messingsringar" (?). —
Gumman befans dock vara helt vänlig.
Flerstädes och äfven i detta sista stycke anspelas på Lapparnes
orenlighet. Den kan icke bestridas, och går stundom till äckel för den
vid renlighet vane. Jag har förut (sidd. 42—3) anfört både för och
mot. Det synes dock som skulle en gifven förbättring ega rum; ty i
ett bref af oktober 1868 säger past. Winnberg, "att lefnadssättet bland
Arjepluogs Lappar — de snuskigaste af alla — har visserligen nu fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
