Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lappen i det fria: gång, båtfärder, åkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båtar. "morkning". 93
af en sådan bärning, hvilken i fig. 14 är kopierad. "Lappen sprang",
säger han, "bort öfver berg och dalar, så djefvulen sjelf kunde icke hinna
fatt honom". För sådan transport äro båtarna, eller voro de fordom,
gjorda af ytterst tunna, blott ett par linier tjocka furu-klyftor, hvilka
samman bundos med vidjor, grantågor, skinnremmar eller tunna snören.
Sådana båtar förfärdigades på några timmar (P. F. Wahlberg). De
finnas nu mera icke i Pite och Lule Lappmarker; men väl i de finska
och ryska (Daa).
Men äfven större båtar brukas, så väl ekor med platta bottnar, som
riktiga båtar med köl, och begagnas de senare af t. ex. Fiskare-lapparne
vid stora Lulejaure af särdeles god beskaffenhet, bygda af Lapparne
sjelfve. En seglingsmetod med dessa båtar, hvilken mest brukas på
norska sidan, är den, att man uppsätter en åra på hvardera sidan af
båten i de vidjor, som tjena för årtullar, och vid dessa åror fäster en
filt, en s. k. rana, hvilken står tvärs öfver båten och i styf vind drar
bra; naturligtvis seglar man så endast när vinden är rätt akter.
Utom på sjöarna begagnas äfven de mindre båtarna på clfvarnas
spakvatten, s. k. sel, d. v. s. de ställen i floderna, der dessa vidga
sig och vattnet rinner mera sakta. Af sådana sel hafva en mängd
platser i Norrland sina namn, t. ex. Åsele, Lycksele, Gransele, Sorsele
m. fi. Stundom finnas mellan sjöarna, eller i de med båt farbara
delarna af elfvarna, ställen der båt af ett eller annat skäl icke kan komma
fram, t. ex. en hög eller stenig fors; då brukar man, om båt icke finnes
tillgänglig på andra sidan hindret, att draga båten öfver land, hvilket
på Lule-lapska kallas muorkcit, i andra Lappmarker riktigare muotkat
(så äfven Stockfieth i Ordbogen), af det finska muotke eller muötke =
land mellan vatten; sådana ställen kallas i de svenska Lappmarkerna
allmänt för mörka, morkor.
Upp för elfvarna ror man fram i bakvattnet (ida) vid stränderna,
eller stakar man sig fram, der floderna äro något stridare. Med
stakning hjelper man sig äfven upp för forsar, då de äro små eller icke
mycket strida; i annat fall drages båten upp med rep af någon
båt-förare, som går på stranden, och föres af en annan ut från stranden
med en stång, eller styres af någon i båten qvar sittande, allt som
forsens beskaffenhet fordrar.
På en sådan färd upp för en fors lemnar, bland andra, Stockfieth
(sid. 10) en ganska underhållande och karakteristisk beskrifning från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
