- Project Runeberg -  Om Lappland och Lapparne /
73

(1873) [MARC] Author: Gustaf Vilhelm Johan von Düben - Tema: Sápmi and the Sami
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hjord fångas med sådant. 73

Lappen med sig långa stycken. Under denna kamp har hela den öfriga
hjorden förskräckt sprungit undan. Der igenom att han småningom
lindar repet mer och mer omkring armen, kommer Lappen ständigt
renen närmre och närmre på lifvet. Ursinnig häröfver stegrar sig
renen och söker med frambenen, hvilka röra sig som trumpinnar, att
svalka sin vrede och slå Lappen till marken. Så stilla och obemärkt
som möjligt har under tiden en annan Lapp närmat sig; nu märker
djuret äfven honom och fördubblar sin häftighet. Slutligen lyckas det
den sist komne Lappen att från sidan komma renen på lifvet, och raskt
°ch behändigt famnar han denne. Med bakbenen söker djuret att sparka
sina motståndare från sig, men förgäfves. Plötsligt blir djuret helt stilla
°ch rör sig icke, men står med lutadt hufvud, under det att ögonen
lura och dansa i hufvudet. Med ens lyfter det hufvudet, stångar, reser
S1g, slår med frambenen, störtar ikull, tager bägge Lapparne med sig
i fallet, och alla tre ligga nu, vältrande och kämpande i snön, än den
cne, än den andre uppe och ikull. Slutligen hafva Lapparne fått
snaran af djuret och i vildt galopp ilar detta bort öfver snön, ty det tror
S1g icke säkert förr än det har trängt sig djupt in i den tätaste hopen
af de öfrige renarne, der det sprider en ögonblicklig förskräckelse,
förvirring och flygt".

I allmänhet äro således renarne just icke mycket tama, oaktadt
daglig beröring med menniskor.

För att, såsom här ofvan beskrifves, kunna fänga en enstaka bestämd
r°n, fordras naturligtvis att Lappen skall väl känna sina renar. Detta
visar sig än mera då korna skola mjölkas, ty då skall den ena fångas
efter den andra och så småningom alla, hvarvid det gäller att för hvarje
gång välja en omjölkad. Korna fångas då på samma sätt, som
Stock-flcth nyss beskrifvit, men de äro frommare och blifva snart vana vid
rörelsen. De sparka och streta dock ofta ganska duktigt till en början,
de måste alltid bindas vid ett träd eller påle, eller hållas af en person
’nedan do mjölkas af en annan, och dà antalet är stort går mjölkningen
följaktligen ganska långsamt.

En sådan mjölknings-scen beskrifver v. Buch (II, 148) sålunda:
Det är en ovanligt ny och skön syn, då hjorden mot aftonen samlar
sig kring tjället för mjölkningen. På alla kullar ända långt bort är
plötsligen all ting fullt af lif och rörelse. De beskäftiga humlarne
gläfsa öfver allt och bringa massan närmre och närmre; renarne hoppa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:25:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlappland/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free