Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Renen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renens ringa tamhet. 71
Hans tämjning, sådan den då är, går långsamt; för att få
körenen trogen och lära honom igen känna sin herre, brukar Lappen
med handen servera honom en blandning af salt och angelica, eller
låta honom smaka urin, hvilken han förtär med begärlighet (Fjellner).
Det senare omtalas allmänt i Lappmarken, liksom af Erman från
Asiatiska ren-egande folk (sid. 328); de slicka upp urin på vägarna, både
efter menniskor och djur (för saltets skull) och passa på tillfället att
få honom varm från källan. De ren-oxar (herkar), hvilka skola
användas såsom bär- eller kör-renar, måste ofta länge dresseras, men äro
ändock sällan eller aldrig fullt att lita på. Vid resor händer oftast att
den jemförelsevis mycket tämjda kör-renen än rusar vildt framåt, än
stannar, än kastar fram och till baka. Detta är regelbundet händelsen
vid affärden. Pådrifves han då, så händer någon gång, fast mera sällan,
att han blir ond, vänder sig om samt anfaller med horn och framfötter
den åkande, hvilkens enda tillflygt då, der han sitter insnörd i släden,
år att välta om denna och blifva liggande så, tills renen mot
slädbottnen uttömt sitt raseri. Detta renens sätt att gå till väga uppgifves af
gammalt (af Scheffer t. ex.), förnekas af flera, men bekräftas nyligen
af Stockfieth (sid. 208), som der jemte berättar en annan ren-fantasi
sålunda: "När man kommer förbi en stor sten, så hoppar renen stundom
UPP på denna, blir der helt lugnt stående och ser på den resande, som
då vanligen måste ur släden". — Bayard Taylor omtalar (sid. 84) huru
en för en släde spänd ren vildt rusar fram på en förut åkande person
°eh sparkar denne samt drager liela släden öfver honom. B. T.
härleder detta från dumhet, eller som han på annat ställe säger: "ohjelplig
slöhet" hos renen. — Brooke afritar ett sådant äfventyr som träffade
lians svenske betjent, hvilken till en början var dålig körsven. Det är
°ck sådane som företrädesvis hemsökas af renens vrede.
Graden af renens tamhet visar sig bäst vid de tillfällen då han
skall fångas för mjölkning eller resa. Stockfieth beskrifver (sid. 60)
sålunda en scen hos Lappen Ivar Aslaksen i norska fjällen.
sök i Sverige äro ock gjorda, bland andra af Carl IX. 1 en instruktion för sändemän
till Lappmarkerna (»intalas att renar redan 1603 voro förda till Ångermanland och
Medelpad, och anbefalles sändcmannen att från Lule och Pite Lappmarker föra sådana äfven
till Helsingland och Gestrikland. 1606 rapporterar sändemannen, att han ditfört 54
renar med "tu par Lappfolk"; han hoppas det måtte gå dessa renar bättre än det gått
dem i Medelpad, ty der voro då alle döde och Lapparne, som vaktade dem, "förpassede
blötte och bare till Lapland igen". — Med de senare gick det på samma sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
