Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmän skildring af Lapparnes lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika slag af SVENSKE fjåli.-lappar. 35
Men tyvärr! är det ofvan beskrifna sällan det sätt hvarpå
Fiskare-lappen slutar. Vanligen är han redan pä förfall, i fattigdom, har
förlorat sina renar, innan han gör fisket till hufvudyrke och han förfaller
oftast allt mera genom superi eller bristande energi uti kampen mot
nöd och svält. Han slutar dä som tiggare eller fattighjon, oin ban icke
stupar under utöfningen af sitt usla och mödosamma yrke.
Det är sådana afsigkomna varelser, s. fattiglappar (håjoh), hvilka
slå sig på kringvandring och tiggeri i hemlandet, eller uppträda som
vallhjon i sydligare delar af Norrland och vid dess kuster. Ur dem
rekryterades äfven fordom de s. k. Socken-lapparne, hvilka åtogo sig
profoss- och afdragare-befattningarna i orterna omkring. Afskum finnes
> alla samhällen och till Lapp-afskummet höra de nu nämda; men
derföre är ock intet skäl att uppställa dessa Socken-lappar såsom
särskild grupp, hvilket bröderne Læstadius gjort.
1 stor kontrast till Fiskare-lapparne stå Fjäll- och Skogs-lapparne.
Desse äro de ende svenske Lappar, som bibehållit sitt ursprungliga
lefnadssätt; de äro nomader och renskötare. Men äfven de förete sins
emellan ganska stora olikheter i lefnadssätt och skaplynne.
Fjäll-lapparne vandra årligen upp dels inot Kölens bergsplatå,
dels åt de bergåsar som derifrån utgå mellan flod-dalarna. Långs
elf-varna och dess små bäck-rötter i fjällen vandra de fram, sällan i
vidsträcktare mon öfver åsarna. Ilöst och vår vistas de bland dessa små
’jäll och der hafva de sitt mera egentliga hein, sina höst-visten
(tiaktja-aaje); af denna vistelseort härledes ock deras svenska namn. Der ifrån
•äga de under sommaren upp inot de högre fjällen, om vintern ned &t
skogania. De äro således livad L. L. Læstadius kallar half-fjäll-lappar
(kärrohah), till skilnad frän de genuina Fjäll-lappame (paijelahah
= öfver-boar), hvilka stryka från nordliafvet till Bottniska viken samt
Om sommaren vistas på högsta fjällryggen och i norska skären.
Skilnaden torde dock vara ringa eller ingen, och gäller mest Tornio Lappar.
Fjäll-lapparnes höst-visten äro belägna på gränsen mellan
skogs-oc’h fjäll-bygden, just der skogen slutar. Der finnes en njulla (fig. 2 å
följ. sida), ett litet hus eller en bur af bräder, pà fyra fötter eller på
ändan af en påle, så högt upplyftad för att hindra besök afjärfven,
hvil-ken, om boden funnes på marken, lätt skulle bita sig in i och plundra
henne, samt tät sä att icke mesar eller lafskrika skola kunna tränga in.
*d njallan har Lappen ock ibland ett skjul: luove eller iuopte (— det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
