Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ViLDltENKH Of"’!! I>KSK F.VSGST. 27
Af gnagare förtjena dessutom att omnämnas ekorren, som lemnar
pelsverk, och fjäll-lemmeln, om hvilken mera längre fram. Båttor finnas
ieke hos de vandrande Lapparne; hos de inom Lappmarks-gränsen
boende nybyggarne endast Mus musculus.
Af matnyttiga vilda däggdjur är vildrenen det enda af vigt inom
vissa delar af Lappmarken. Visserligen har elgen förekommit och
förekommer väl ännu ibland. Så omtalas han någon gång af äldre författare
(se Tornæus, sid. 43) och H. A. Widmark meddelar om honom följande:
’För några år sedan dödades en elg i närheten af Vaiki-jaure uti
Jokkmokk; 18R7 dödades en icke långt från Piteå. Uti Öfverkalix hafva
äfven några elgar uppehållit sig för några år sedan, mon äro nu dels
dödade, dels försvunna. 1 Gellivare vet man ock att omtala att elgar
någon gång för längre tid tillbaka visat sig, och uti Arvidsjaur påträffade
jag lsüf), öfverst på ett berg under en stor gran, ett affallet horn efter
cn stor elgtjur, hvilket allt tyckes bevisa att elgen, ehuru han icke
förekommer allmänt, så att han kan egentligen räknas till Lapplands och
Norrbottens fauna, dock stundom och icke så alldeles sällan förirrar sig
dit". Våren 1871 vandrade en elg från Lule elf mot södern och sköts i
Arvidsjaur. — Måhända sprider ban sig mera nu, under mera skyddande
jagtlagar.
Haren finnes ock i Lappmarkemes skogiga delar, temligen ymnigt;
fordom jagades han aldrig af Lapparne, hvilka, i likhet med flera andra
folk, mot honom hyste en viss fördom, han ansågs nämligen som ett
lyckosamt djur (Fjellner), men nu mera skjutes han gerna, hans kött ätes och
hans skinn brukas äfven. Björnens kött ätes gerna och fordom med
många ceremonier, såsom framdeles skall omtalas, men ban jagas icke
ensamt eller ens företrädesvis för köttet, utan för skottpenningar och skinn.
Vildrenen är således det vigtigaste matnyttiga föremålet för jagten. lian
’innes, enligt iNilsson (Fauna 1, 1847, sidd. 503—511), i Norge ned till
60% i Sverige till 62° å och omkring fjällryggen; denna följer ban och
öfvergår på den samma ned åt finska och ryska Lappmarkerna. Han jagas
°ch dödas med spjut eller bössa, for hund eller på lock för brunstiga
renkor; ban har ffingats (Tornæus, sid. 45) och fångades ännu 1841 (Malm,
83) med snara, i fallgrop, i gårdar – wuomen (se Tornæus sid. 49).
Åtskilliga af de s. k. "Lappgrafvarna" i Finland anser Castrén (1, sid. 45)
v»ra sådana af Lappar eller Finnar fordom för vildrenfångsten anlagda
gropar. Vildren (ångsten är och isynnerhet var en ganska inbringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
