Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lapplands naturbeskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinteitkcenr:n. 23
förmodligen af det svenska skam. Ar väderleken der under tillika mulen,
sä är denna tid, isynnerhet for eri ovan, högst främmande och nog
besvärande. 1 motsatt fall belönas bäde yttre och inre sinnen af alldeles
nya och höga njutningar. Man kan ofta hela dagen se månen och
omkring middagstiden flammar det sydliga hiimnclstrecket af en stark, hög
rodnad, hvarigenom dagens drott förkunnar sin snara återkomst och
upphörandet af "skaabmos" herravälde. Intet öfverträffar den djupa
högtidligheten af den lappländska natten med dess stilla månglans, den
bländande klarheten af dess tusende stjernor, eller den majestätiska prakten
af dess med beständigt nya gestalter oupphörligt vexlande norrsken".
Stockfleth berättar (sid. 148): "Fredagen den 15 december 1843
kom jag till Vittangi. En så skön och praktfull morgon- och
aftonrodnad hade jag ännu aldrig sett, som den dag jag kom hit. Sedan
morgonen, då jag lemnat Skibotn och bestigit fjället, hade en skön
morgon- och aftonrodnad dagligen i olika vexlingar upplyst don sydliga
himmelen, från omkring klockan 9 på morgonen till 2—2,30
eftermiddagen. Men fredagen den 15 var himmelen lik ett stilla glödande
eldhaf, på hvilket några skyar sväfvade såsom oändligt stora glöd af olika
storlek och rödhet. Vi körde genom en skog, och ett öfver och framför
oss liggande berg eller fjäll bildade under lång tid medelpunkten för den
skarpaste belysningen; derifrån utbredde sig denna till alla kanter af
himlen. Ingen vind rörde sig, dunklare och mörkare blefvo efter hand de
glödande skyarne, hvilka nu allt talrikare uppträdde och slutligen
inhöljde allt i mörker och natt".
Hos Castrén (I, sid. 159) läsa vi: "Man har i Lappland hvarken
sommar eller vinter att söka det natursköna i en rik omvexling af
före-mål och en sträng begränsning af den för handen varande taflan, såsom
Jag skulle definiera det tàclca, det vackra, det som vanligen kallas skönt.
1 -Lappmarken anträffas det sköna, om det annars ej är förvist från detta
land, i det täckas raka motsats, det omätligt enahanda. Vi befinna oss
nu pä Imandra sjö "(i ryska Lappland)" och skåda rakt framför oss
fjär-(’ar, åt hvilka ögat förgäfves söker någon annan begränsning än den
dunkelblåa horisonten; åt venster resa sig de dunkla molnlika konturerna
al jättefjället Umptek. Så enformig och kaotisk denna anblick än må
’’arai så verkar den dock med en underbar makt på det menskliga sinnet.
Trots allt sitt filosoferande är och förblir menniskan sådan, att hon
igenkänner Skaparens hand tydligare i det stora och kolossala, äfven om for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
