Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ej blott ett oeh annat ställe blir vackert, utan
alltsammans är sig lilit och bibehåller sig från början
till slut."
Det är — vi upprepa det —- icke alt fela i skyl»
dig aktning mot Dalin, om man finner sig härmed,
eller genom det nu anförda, icke vara kommen
särdeles långt i poetisk insigt och kritisk användning»
Man måste, tvifvelsutan, erkänna rigtigheten af det
mesta deraf. Men ögonskenligl är, att alltsammans,
der det öfverstiger grammatiska, logiska och prosodiska
fordringar, dock aldrig höjer sig öfver rymden af
ora-toriska. Hvarföre? Emedan det grundar sig just på
en omedveten förvexling af Rhetorik ocli Poelik.
Ett enda i förevarande afhandling uppställdt laghud,
syftande, likt de öfriga, mer på formen än på
väsendet, har dock en mera på djupet gående artistisk
beskaffenhet, samt gäller lika för både Vältalighet och
(egentlig) Skaldekonst. Det är delta: "Man skall ock
veta inskränka sig, taga blomman eller det bästa af
en sak, hvila upp i rattan tid, och icke med ett
kärn-löst ordaprång eller envis ransakning intill bottnen
göra sin läsare ledsen ; man hör aldrig vara rädd om
en phras, eller hafva vissa lif-ord, dem man för
ingen del vill uppoffra." Onekligt är oss här gifven en
föreskrift, som, rätt förstådd, äger oinskränkt och
oförgänglig giltighet. Men äfven detta ypperliga bud
har, i sjelfva verket, en mindre positif än negatif hall;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
