Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ossians sånger gjorde snart ett segertåg genom Europa.
Tankarnas storslagna kraft, bildernas egendomliga skönhet
och framför alt den dystra, drömmande ton, som ligger
utbredd öfver det hela, anslogo mäktigt tidens yppersta andar:
Herder, Goethe, som låter Werther försjunka i läsning af
Ossian strax före sitt själfmord, bland oss Thorild, som i
skaldestycket »Passionerna» verkligen passioneradt
förhärligar den keltiske barden. Äfven svärdets män grepos af
beundran; så den eljes för vitterheten skäligen likgiltige
Napoleon; det lär vara han som fäst namnet på Ossians son,
Oscar, vid vår konungaätt. Men — andra tider, andra
åsigter; vårt realistiska tidehvarf vill visserligen ej frånkänna
Ossians dikter de nämnda egenskaperna, särskildt om man
skådar dem mot den franskt-klassiska smakens stela bakgrund;
men de lida dock af tomhet på verkligt innehåll och af en
tröttande enformighet: samma tankar och bilder återkomma
så ofta, att man snart ledsnar vid genomläsningen.
Ossians dikter ha dock icke blott ett rent estetiskt
intresse. De ha länge varit och äro väl till en del ännu ett
af literaturhistoriens mest svårlösta problem. Nästan
omedelbart efter deras utgifvande gjordes starka invändningar mot
deras äkthet. De höglärda herrarna i London och främst
bland dem den berömde lexikografen och literaturhistorikern
Samuel Johnson, som genom besök på ort och ställe
stadgade sin åsigt, kunde icke fatta, att de vilda högskottarna
kunnat från urminnes tider bevara en så rik skatt af poesi
och menade, att Macpherson gjort sig skyldig till en
storartad literär förfalskning, i det han utgifvit egna alster för
att vara forngäliska. Det enklaste svaret på dessa angrepp
hade naturligtvis varit, att Macpherson utgifvit sina gäliska
samlingar; men däraf vardt intet under hans lifstid. Först
elfva år efter hans 1796 timade död utkommo de. Tack vare
Ossian hade han blifvit en mäkta rik och förnäm man
och anslog i sitt testamente en större summa för
utgifvandet af de gäliska texterna, men tillika, på det eftervärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
