Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under de följande århundradena en fristad för den fromhet
och den lärdom, som under dessa mörka tider trängdes
tillbaka i det öfriga Europa. I talrika kloster sysselsatte sig
de irländska munkarna med att afskrifva latinska texter,
och att detta ej skedde rent mekaniskt, framgår däraf, att
de emellanåt öfver de latinska orden skrefvo de motsvarande
på irländska, en sak som kommit den keltiska
språkforskningen väl till pass. Men ej nog härmed: den irländska
kyrkan utöfvade tillika en omfattande missionsverksamhet,
som vida öfver Europa utbredde kristendom och lärd odling.
Från den samma grundlades kloster i Sankt Gallen (Schweiz),
Würzburg, Carlsruhe, Milano och annanstädes, och öfveralt
ha dessa lämnat vackra minnen af sina lärda mödor.
Det närmaste fältet för den irländska kyrkans
omvändelsenit var visserligen Storbritannien; men hvarje försök
att utbreda kristendomen i det egentliga England måste
stranda på stamhatet mellan kelter och angelsachsar, hvilka
senare i stället mottogo kristendomen från Rom. Så mycket
större framgång hade omvändelseverket bland stamfränderna
i Skottland. Där grundades på klippön Iona ett kloster af
irländaren Columbanus, en verklig typ för en medeltidsprelat.
Hans karaktär var rik på motsägelser: vekhet och
vredesutbrott, erkänsla och hämndlusta beherskade honom ömsom;
i sitt sätt att vara visade han än en frånstötande sträfhet,
än hofmannens sirliga later. Lika mycket som sin kyrka
älskade han sitt nya fosterland och dess skaldekonst.
Eremitlifvets ensliga betraktelser hade ej något lockande för
denne man, af naturen danad mera för krigarens än
munkens värf. Från sitt kloster företog han ock ständiga
korståg genom Skottland, predikande, omvändande, upplysande
och tillrättavisande män och kvinnor, präster och lekmän,
furstar och undersåtar. Hans vapen var en glödande
vältalighet, som uppbars af en klangfull och genomträngande
stämma; men olik de fleste af sin stam, var han mäktig ej
blott i ord, utan äfven i gärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
