Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsväldet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 SVENSKT FOLKBIBLIOTEK.
litet till det öfverflödiga lif, som de sågo hos sina högadliga
chefer, och de försummade ej att nedlägga sina små
besparingar i goda jordagods eller i vinstgifvande affärer. Så
nådde de ofta ett visst välstånd, som stärkte deras
oafhängig-hetskänsla.
Den talrika lågadeln
var med fog medveten
om sin stora betydelse
för rikets skötsel. Desto
mer harmade det, att den
fann sig tillbakasatt af
de rådande magnaterna.
Det kunde ju hända, att
någon af dess duktigaste
män nådde ända upp i
riksrådet, men det var
endast under hårdt
motstånd från Axel
Oxenstiernas och hans
med-bröders sida, som
drottning Kristina förmådde
genomdrifva Johan
Adler Salvius’ upphöjelse
därhän, och exemplet
blef endast sällan följdt.
Riksrådsplatserna betraktades mest som magnatsläkternas
egendom, och att en lågadlig med färskt stamträd skulle erhålla något
af de höga riksämbetena, syntes alldeles uteslutet. Andryga unga
grefvar och friherrar pockade på att öfverallt i statens tjänst
och i det enskilda umgänget hafva försteget framför gamla
ämbetsmän, som grånat i affärerna. Detta ledde emellanåt till
häftiga sammanstötningar vid gästabud eller när adeln i
Per Brahe d. y. Samtida kopparstick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
