- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
52

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diktarprovinser som upp mot hvarandra, kransade af
riddartorn och borgar, fantastiskt belysta i kvällens
blodiga sol, med ett hemlighetsfullt vimmel af dunkla
gestalter på gator och vägar, med pockande, törstig,
aldrig tillfredsställd kärlek inne i husen eller unga
enslingar drömmande den vid sina fönsterrutor, med
den farande vinden, de lutande träden, det långsamt
skridande vattnet i sammanpressade, passionerade tonfall,
i mystiskt, vibrerande bildspråk, talande om »dessa
två: kärleken och döden». Som Stagnelius, men som
ingen annan svensk, har skalden, som nu lämnat oss,
lagt döden likt en brud till sitt hjärta, talat om den
med glöd, ömhet och höghet, närmat den intill oss;
när årtiondena gått, skall man nämna hans namn med
den vördnad, och den undran, hvarmed man nu nämner
den äldre broderns. Bredvid hvarandra skola några
af bådas dikter lefva hos oss — så länge döden finnes.

Detta författarskap, som till sitt väsen är
gripenhet, betagenhet, söker i uttrycket det fylliga och varma,
det innerliga och vibrerande, Det är först ett arbete
som icke kan analyseras, utfördt af en inbillning, som
är rent skaldisk, d. v. s. hvarje föreställning
framträder omedelbart som bild, med lifvets fullhet af kropp
och rörelse; eller som Levertin själf sagt det om Tegnér:
i hans hand lågo orden »ej såsom blotta tecken och
skuggor, utan med tingens egna kroppar, färger och
konturer». Men denna inbillning har fått karaktär af
temperamentet: den nöjer sig icke med intrycken från
afstånd, af form, linje och färg, den stryker sig med
en svag, melankolisk lystenhet — den sorgsna vällusten
att omarma det dödsmärkta — tätt intill föremålet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free