- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
50

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

timmarna med den första skräcken, när dagen börjar
stupa, skymningens stilla vemod, kvällen med ny,
tilltagande oro — och långt, längre in under mörkret.
Det är som tvenne riken: ett kampens,
solnedgångs-eldens, med ett purpurskimmer, oroligt, spelande, öfver
versen, med röda haf och kärlekens ljufva städer inne
i bålet, plötsligt med blod öfver en rad, det utgjutna
blodets heta glans och skönhet, en hel bubblande stråle,
med andedräkten, varelsens själ, stigande upp ur hvarje
droppe, kämpande, hopdragande sig, stelnande, för
kölden som dräper; det andra, Riket, det vunna, hvars
luft är de spirande fruktträdgårdarnas bleka, tunna,
där blommen sakta, drömmande, snöar ned mot sin
förintelse, där en vindfläkt med ens stryker fram och
för med sig en vision från det aflägsna, okända blåa
haf, öar långt borta, vårdjupets, bergvandringens,
be-stigningens, hänförelsens ether, lättnande, befriande,
högst uppe isande, den nattliga själfuppgörelsens inför
väsenslös evighet; — det blir till en lära: döden kan
nalkas dig som febernätternas skräckgestalt, och hvit af
fasa vill du gömma dig, eller du kan vara den unga
sjuklingen och stirrar mot honom med ett trött leende,
alltför utmattad att känna fruktan, tacksam att bäras
bort genom rymden, redan slutande ögonen till den
hisnande flykten, och om han så lämnar dig, öppnar
du dem åter besviket och det darrar om din mun som
det rycker i ett sörjande barns läppar; men du kan
också göra honom till gudomen i ditt iif, om du får
lefva, den stränga och milda, och allting blir då så
mycket vackrare, smärtan har kommit din blick att
lysa mot världen, din tanke har fått rekonvalescentens
rörda vekhet, och ditt hjärta blir stilla, till sist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free