Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Högtid på Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
måste, mitt i sin lycka, tänka på den stnnd, då
på fru Ebba skulle uppfyllas de orden i hennes
älsklingspsalm:
»Då skall min blick ej skymmas mer...»
* *
Det blev en bröllopsfärd genom Sveriges fagra
nejder i vårskrud. Både Ragnar och Karin ville
helst fara direkt till sitt hem, och så reste de i
bil genom djupa skogar, förbi ljusa björkhagar,
där vårblommor lyste. Nils Gotthard hade
skyndat i förväg för att ordna med mottagandet på
Sjövik; och han var just den rätte att
entusiasmera folket för sin unge husbonde och hans brud.
»Min älskade», sade Ragnar en gång under
resan, »har du aldrig drömt om den här färden
under de långa väntansåren?»
»Jo, under de sista två — men inte förut. Jag
visste inte Guds vilja,..»
»Det var så ovisst också för mig. Men
alltifrån mitt avsked från dig på platån nere vid
strömmen, kommo drömmarna ibland, fastän jag
inte kunde ana hur de skulle realiseras. Jag
kunde inte böja mig för Gud bara för att vinna
dig — det hade varit hyckleri. Men innerst inne
var du min ljusa dröm — hela tiden. När så
Herren blev mig för stark — då hade jag
ingenting mer än mig själv att bjuda dig. Och när jag
så stod inför dödens port, då ville jag möta dig
hos Herren, i de levandes land. Nu har min
ljusa dröm blivit verklighet, genom Guds oänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
