Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Väntanstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
»Vivan skulle passa här», tänkte Karin. »Det
är som från Gud.» — Och så gick hon att tala
härom med fru Sigmund.
»Hon är fil. kandidat», sade Karin, »tyst och
stilla i sitt sätt, med gedigna kunskaper. Vivan
var min käraste vän under studietiden; och hon
var medlet att föra mig till Herren. Aina har ej
mycken håg för läsning; Ebba hade ju tänkt att
hon blott skulle fortsätta med språk ett par år.
Det behövde ej bli för mycket för Vivan; och
så finge hon dessutom praktisk sysselsättning, som
hon önskar. Efter två år är Aina aderton. Då
bör hon ju vara den närmaste som sin kära
moders hjälp.»
»Det låter så gott», var fru Sigmunds svar, »och
jag litar helt på ditt omdöme. Jag tror vi få ta
det från Gud. Om fröken Eibson vill komma,
skall jag vara hjärtligt tacksam. Du får under
tiden meddela mig mera om henne. En person,
som är din vän, kan inte förekomma mig alldeles
främmande.»
Karin kysste tacksamt sin väns hand och
lovade omgående skriva till Vivan.
»Och så är det en annan sak, som jag vill tala
med dig om», fortfor fru Ebba. »Låt oss få den
tillfredsställelsen att göra ditt bröllop! Jag vill
så gärna vara med på din högtids- och glädjedag,
min älskade Karin, men du vet hur svårt det är
för mig att komma i ett främmande hem. Jag
hoppas att dina föräldrar ej bli ledsna. Vi skulle
ha det så enkelt och familjärt, och för mig vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
