Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
hjärta började klappa fortare. Det var kanske
från Ragnar — kanske från någon annan med
underrättelser om honom! I alla händelser ville
hon läsa det med så mycken stillhet som möjligt.
Och så knäppte hon sina händer och bad om nåd
att med lugn taga emot vilken underrättelse det
vara må.
Då mindes hon vilket språk hon på morgonen
fått i en uppbyggelsebok, som hon fått av
mormor:
»Han leder mig på rätta vägar för sitt namns
skull.» — Hon var alltid glad, när ett ord om Guds
omedelbara ledning gavs henne. Inte hade hon på
morgonen vetat hur väl hon före dagens slut
skulle behöva det ordet; hon behövde ju dag för
dag vila därvid. Men nu kom det med ett
underbart lugn till hennes sinne. Rätta vägar —
vilka de än skulle vara!
Så öppnade hon kuvertet — det fanns 2 brev
däri — hon läste först det senast skrivna, för
blott något mer än en månad sedan. Och hon
behövde ej vända på papperet och se
underskriften; redan av början såg hon vem som skrivit
det.
»Karin — min älskade!
Jag vågar kalla dig så — ty jag vet genom de
mina att du ännu är fri — åtminstone vad andra
kunna förstå. Du ville ej att vi skulle brevväxla
— därav min tystnad under alla dessa år. Men
jag vill redan från början säga dig, att du
alltjämt är mig lika kär, som när jag sist såg dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
