Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Höstdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
HÖSTDAGAR.
Karin hade en afton varit till en gammal sjuk
gumma, som hörde till fru Sigmunds
skydds-lingar. Och nu gick hon sakta hemåt. Solen
lyste över lundarnas gulnande lövskrud, över
gyl-lenröda skiftningar i de gamla lönnarnas täta
kronor. Alla trädgårdar stodo fulla av härliga
blommor, och luften var så genomskinligt klar,
som den är i tidig höst. Hon gick förbi en
nyponbuske, översållad av mognande röda nypon;
under sommarens dagar hade den varit klädd i
fager skrud av doftande vilda rosor — nu hade
den fyllt sin bestämmelse för det året och erbjöd
sin frukt åt vem som ville plocka de vackra
glödande bären.
Hon tänkte på, att det är under vårens dagar
som grunden lägges för människolivet — då
knoppas det och växer och sjuder av livslust. Men hur
många människoliv är det ej, som bli utan frukt.
Hur fruktansvärt att leva, kanske ett helt långt
liv, utan frukt åt Gud, utan spår som nå över
tidens gräns — kanske blott fotspår i sanden,
som sköljas bort, när vågorna från evighetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
