Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
tänkte på hur förlåten till det eviga vikits
undan under mormors sista dagar — oeh hon nu
måste fortsätta jordevandringen. Men hon gick
inte ensam — Mästaren var med henne. Och i
Hans närhet behövde hon ej frukta för
kommande dagar.
Karins mor, fru Boje, var den, som mest kände
tomheten i hemmet, när Karin rest, och mormor
ej längre fanns där. De båda tomma rummen åt
solnedgången med sin djupa stillhet — hon kunde
knappast gå ditin i början, så svårt kände hon
det. Och ju längre det led, desto mera saknade
hon mormor. Det var inte bara hennes person,
hennes kärlek hon saknade — hennes goda råd
och aldrig svikande intresse för allt och alla.
Det gick mer och mer upp för fru Boje att
hennes gamla moder ägt något, som de övriga i
hemmet saknade. Det var hennes gudsförhållande
som satt sin prägel på den gamlas hela liv och
person och som gjort, att hon kunde sprida
omkring sig en sådan kärlekens värme. Det var nog
hemligheten varför mormor alltid var så lugn
och glad i alla förhållanden — varför hon
kunnat gå genom livet med fasta steg, där andra
kanske skulle förlorat modet. Ty mormor hade
haft många sorger och besvärligheter under sin
långa levnad, men hon hade burit det allt så
underbart stilla.
Visst hade hennes dotter förstått något av
hemligheten— nog visste hon att mor hade en
tröstekälla, som aldrig sinade ut: hennes kära Bibel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
