Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
där den gamle låg, och såg en öppen Bibel på
bordet, då förstod hon snart nog, att här var intet
mörker eller fruktan för döden.
Pastor Gotthard brukade säga, att hans bästa
stunder i livet voro vid dödsbäddar, där en
gammal Herrens kämpe beredde sig för himmelsfärd.
Han hade varit där flera gånger, och Karin fann
att han hade rätt.
Den gamle smeden låg där så lugn och stilla och
väntade uppbrottsorder. Han hade varit en av
trotjänarne vid bruket, men han hade också varit
trotjänare åt Herren i himmelen — det var i
ungdomsdagarna han lämnat sig åt Honom. Och när
hustrun satt bredvid bädden och grät, bad han
henne glädjas i stället.
Han skulle snart få se det underbara, som han
spejat efter med trons längtande blick. Och
Karin fick en förnimmelse av hur liten och tunn och
tom världen därute blir i en sådan stund, då
även det ringaste Guds barn väntar på hembudet.
Man märker knappast att aftonens skuggor
nalkas. Det går ej mot solnedgång — utan
soluppgång.
»Fröken ville — väl inte läsa litet för mig!» bad
han.
Och hon läste Herdepsalmen: »Herren är min
Herde — mig skall intet fattas...»
Den gamle läste efter — varje ord. Och när hon
kom till den versen: »Om jag ock vandrar i
dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty Du är med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
