Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. På Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ung kvinna med framsträckta händer, men hon
kom ej Karin till mötes.
»Är det fröken Boje? Så hjärtligt välkommen.
Jag hoppas att fröken kan trivas hos oss!»
Ett par grå glasögon dolde den slocknade
blicken, och Karins första känsla var ett oändligt
medlidande. Hon böjde sig fram och kysste de
fina vita händerna, som räcktes mot henne.
»Jag tackar, fru Sigmund! Måtte jag bara
kunna vara till hjälp och nytta här...»
Kanske hade inte de andra, som innehaft plats
där i hemmet, talat så, ty ett vänligt leende gled
över den unga fruns ansikte.
»Det tror jag alldeles säkert», sade hon. »Vi
ha hört så mycket gott om fröken Boje. Men gå
nu med jungfrun upp till ert rum; välkommen
sedan ned till middagen.»
Karin följde den trevliga trotjänarinnan
uppför trappan, och i övre hallen mötte de en liten
flicka på sex, sju år, som betraktade den
nykomna fröken med något skygga blickar.
»Det är Aina», sade jungfrun. »Hälsa nu
vackert på fröken Boje». — Vilket skedde mycket
knapphändigt; sedan försvann den lilla utför
trappan.
Gamla Kerstin öppnade dörren till ett stort
vackert rum, fullt av västersol och en nästan
berusande doft från klängrosorna utanför
fönstren.
»Så förtjusande trevligt», utbrast Karin. Och
hon kunde ha tillagt: »Det liknar mitt rum där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
