Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällan vet sin rätta plats, oftast med begärlig blick
forskar efter sin nästas företräden och först
lugnar sig, då hon är just hvad hon ej bör vara.
Häraf bildas så småningom de plågsammaste
disharmonier.
Om den glade, förnöjsamme sparfven på en
gång föraktade sitt qvitter och ansträngde sig att
blifva en näktergal, eller vår beskedliga gås
började kroma sig som en svan, skulle de snart blott
väcka vårt åtlöje; men de veta det bättre, de
känna sin plats, och småfoglarnas glada sånger i
den solupplysta lunden gifva tillkänna, att de ej
afundas den stolte storken sitt bo högt upp på
taket, ej örnen sitt näste bland klipporna.
Oaktadt högmodet ligger till grund för synden,
menniskans elände på jorden, förmår hon ej
bannlysa det ur sitt hjerta; i förbund med afunden
bildar det der det obotliga kräftsår, som mången
gång förstör hennes lefnadsblomma. "Äfven jag
är ju ett snille, blott jag det ville," tänker
stundom den munvige rimsmidaren. "Hvarför är ej
jag en Prinsessa?" suckar ofta den rödblommiga
bondflickan, och förnöjsamheten, den sanna glädjen
jagas på flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
