Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da som dock tillika är mig så nära? Långt borta
är dottrcn från eder båda.! Oändliga rymder skilja
edert barn från sina föräldrar. Emellan min fader
och mig ligger den mörka grafven, och oceanen
hvälfver sig emellan min moder och mig. Hvem
skall föra mig öfver hafvet eller upplåta grafven
för mitt sörjande hjerta?”
”Vägorna vandra utan rast och ro. De höja
sina skumkrönta hufvuden långt, långt borta på
hafvet. Ack när de hvita vågspetsarna uppglänsa
i fjerran, ser jag vinkande händer vid himmelens
rand. Fåfängt! Fåfängt! Jag kan aldrig kom-
ma ut till eder, J lyckliga vandrarinnor på dju-
pet! Jag måste förblifva här på min ensliga klip-
pa, en invigd gråterska vid min faders graf, eller
en irrande, tröstlös vålnad kring cypresserna, som
med heliga skuggor hägna hans stoft.”
”0 ! att jag vore en blott ande, som du, ti-
gande gamle, cypresskuggornas innevånare, du
som med faderlig ömhet fordom tryckte mig till
ditt bröst! O! att äfven min gestalt förgicks lik-
som din, och endast min själ på vingar af ljus
flöge upp till ditt möte i saliga höjder! Fader!
H uru gerna ville jag slumra den eviga sömnen
vid din sida! Ack! jag ville så gerna se dig, der
du hvilar under mossan! Jag ville se, om döden
borttagit det hulda fridens småleende, som sväf-
vade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
