Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon en hemsk kyla genomtränga sin kropp allt
starkare. Hennes leder började att stelna och hon
kände sig betagen af en besynnerig beklämning,
en oförklarlig ångest.
H astigt knäböjde hon åter, uppsände en in-
nerlig suck till Himlen, upplöste sitt hår, och fort-
satte åter sin vandring genom det smattrande reg-
net. Flere gånger snafvade hon och trodde att
hennes krafter skulle svika henne, men slutligen,
efter de yttersta ansträngningar, uppnådde hon grot-
tan, der hennes bekymrade far emottog henne med
ett glädjerop och sträckte sina armar emot henne.
”Jag är alldeles genomvåt, min far!” sade hon,
undvikande hans omfamning och gick inåt grottan,
för att aflägga sin börda och påtaga sig torra
kläder.
”Det är icke godt, mitt barn,” sade han, ”men
skynda dig att byta om din drägt.”
Helena lade med darrande händer citronerna på
det ställe, som hon utsett för dem, och sedan hon
omklädt sig gick, hon att sätta sig vid sin fars si-
da ; men hon stannade, då hon kände, att hon knappt
förmådde gå de få stegen öfver grottans golf.
”Nu är jag bra trött!” sade hon, i det hon
bemödade sig att gifva sin röst ett muntert ut-
tryck. ”Om pappa tillåter, så ber jag att nu ge-
nast fä lägga mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
